Kristian Lundberg av Albin

Kristian Lundberg är en svensk författare. När Kristian var liten så var hans mamma svårt sjuk och hans pappa vet man inte var han var under Kristians och hans fyra syskons uppväxt. Kristian hade alltså väldigt stor frihet och det ledde till att han vistades på många olika adresser. År 1980-1990 så var Kristian med i en poetisk organisation som heter Malmöligan. Det var under den tiden Malmös mest inflytelserika poetiska organisation.

 
År 1991 så släppte Kristian sin första bok som heter Genom September. Det är denna bok som får honom att skriva mer. Efter detta så har Kristian släppt nästan en bok om året.
 
Jag har valt att läsa en bok som heter Yarden. Yarden är en bok som handlar om Kristians arbetsliv under en ganska så kort tid. Yarden är Malmöstads hamn. Kristian berättar i boken om hur han jobbar där med att flytta bilar fram och tillbaka, från en plats till en annan på mycket dåliga arbetsvillkor. Han berättar också att man får en ganska så bra lön men man måste vara ute i regn och rusk.

Det är en självbiografisk bok och det verkar som om det är många som gillar den. Denna bok släpptes 2009 och har nu också blivit en pjäs som har spelats upp i Malmö teater.

Henning Mankell av Melvin

Henning Mankell föddes 1948 i Stockholm men växte upp i Sveg utan sin mamma. Han debuterade med boken Bergsprängaren och skrev sedan c:a 20 böcker. Han har skrivit både vuxen och ungdomsböcker. Dom får en att tänka till hur det vanliga livet egentligen är.

Vuxenböckerna är intressanta, dom om polisen Kurt Wallander som exempelvis boken “Brandvägg”. En av hans mest kända böcker är Hunden som sprang mot en stjärna, och för den fick han Jugendlitteraturpreis och Nils Holgersson plaketten.
   Mankells mest kända verk är böckerna om Kurt Wallander. Mördare utan ansikte är den första boken i serien. Kurt Wallander är en man 50-årsåldern och han är kriminalinspektör i Ystad.  Om man tänker läsa hela serien så är det bäst att börja med den här boken och följa serien i rätt ordning.
Anledningen är att Wallander utvecklas under handlingens gång och blir lite äldre och han hänvisar till saker som har hänt i tidigare böcker, trots att de olika böckerna egentligen är fristående från varandra.

De därpå följande böckerna, Hundarna i Riga och Den vita lejoninnan, är något annorlunda än den första boken. Böckerna har en internationell prägel och utspelar sig i Sverige, men även i Lettland respektive södra Afrika

Skavlen: Stieg Larsson & Jan Guillou - Frans, Ossian

Se programmet. 

Ulf Lundell av Jesper🙃

Ulf Lundell

Ulf Lundell föddes i Stockholm den 20 november 1949. Han växte upp på Södermalm men flyttade vid 11 års ålder till Saltsjö-Boo, sol ligger öster om Stockholm. Vid denna ålder fick han även sin första gitarr och lärde sig sig spela av sin systers pojkvän. Han levde ett helt normalt liv, ingen över eller underklass, och föräldrarna hade vanliga jobb. Vid tjugo års ålder tog han ett antal diverse jobb, såsom brevbärare och sjukhusanställd.
Vid sidan om dessa skrev han dikter, romaner och låtar som han skickade in till olika bok- och skivbolag. Dock nekades han kontrakt med anledning av att materialet inte var tillräckligt starkt. Det var först år 1974 som han skrev kontrakt med ett skivbolag och året därefter släpptes hans första album Vargmåne. Året därefter, 1976, gav han ut romanen Jack, som såldes i över 200 000 exemplar. Efter denna debut flöt både skrivandet och musicerandet på, och i nuläget har han gett ut hela 17 romaner, 46 album, flest studioalbum, och tre större diktsamlingar med över 200 olika dikter.

Under 80-talet var det på tal att Lundells kanske mest kända låt, öppna landskap, skulle bli Sveriges nationalsång, men detta lades ner bland annat på grund av att namnet Sverige inte nämndes i texten. Fortfarande kan man dock höra folk säga att det är Sveriges inofficiella nationalsång.

Lundells har inspirerats mycket av beatgenerationens författare, framförallt Jack Kerouac och Allen Ginsberg. Beatgenerationen, eller beatnikrörelsen, startades under 1950 talet av Jack kerouac i San Fransisco och Greenwich villige, New york. Denna rörelse kan i korta ord beskrivas som en amerikansk social och litterär rörelse som skapades för att få folk att förstå att författarna var betydelsefulla och represativa för samhället. De första som gick med i rörelsen var Jack Kerouac, Allen Ginsberg, William Buroughs och Gregory Corso.
Inom musiken har han inspirerats av artister såsom Bruce Springsteen, Bob Dylan och Neil Young. Man brukar ibland säga att Ulf Lundell är Sveriges Bruce Springsteen.

Lundells roman Jack brukar beskrivas som en svensk omskrivning eller översättning av Jack Kerouacs On The Road. Den är skriven på ett öppet, snabbt, enkelt och humoristiskt sätt, vilket får läsaren att hänga med i handlingen. Lundells sätt att skriva följer inte riktigt de vanliga skrivreglerna, utan han skriver ofta lite som man pratar, ofta utan kommateringar och anföringstecken. Romanen är skriven i tre delar och det har även gjorts en filmatisering av den som kom ut på 80-talet.
Boken handlar om Jack, som är en grabb i tjugoårsåldern som bor i Stockholm. Han har stora drömmar om att bli författare och musiker, samtidigt som han måste tjäna ihop pengar för att kunna betala olika utgifter. Vid sidan om sina diversejobb skriver han på en roman och dessutom fIlosoferar han om sin vardag i en dagbok. Han är ofta ute med vänner och festar, raggar brudar och röker hasch. I andra delen, som är skriven i dagboksform, fortsätter Jack med skrivandet och flyttar till ett kollektiv ute på landet. Han fortsätter festa med kompisarna och är i ett antal förhållanden som alltid rinner ut i sanden. Den tredje delen av boken lyckas han skriva kontrakt med ett skivbolag, men han dras alltmer in i alkoholen och drogernas värld.

Hela boken tycker jag går att anknyta till Lundells egna liv. Då han under åttiotalet faktiskt var i en sänka med mycket alkohol och allmän dålig hälsa. Han insåg att detta inte var bra för honom och tog tag i detta. Han döpte sig därför 1988, vilket gav honom en kristen tro.
I och med detta släppte han ett album som starkt färgats av religösa tankar och funderingar.

Fatta författarna - ett radioprogram av Erik, Jesper, Linnea Lundin och Selma

Litterärt radioprogram.

Lyssna på Programmet! 

Stig Dagerman av Linnea Lundin

Stig Dagerman

Stig Dagerman föddes hösten 1923 i en liten stad i Norrgärdet i Älvkarleby, norra Uppland. 

Han växte upp hos sina farföräldrar och han träffade väldigt sällan sina mor och far pga att fadern jobbade som bergsprängare i Norrland och modern som telefonist i Härnösand, även föräldrarna levde ifrån varandra. Dagermans första nio år i livet, de han spenderade med farföräldrarna, säger han var de bästa i hela hans liv och det speglas i hans bok Ett barns memorarer. 

När Stig var 13 år flyttade han med sin pappa till Stockholm, det var första gången på flera år de umgicks med varandra. Direkt när han kom till stor staden sökte han sig direkt till politiken, framförallt till anarkismen och syndikalismen och när han var 17 år var han med i SUF(Sveriges syndikalistiska ungdomsförbund). Syndikalismen som ideologi skulle Dagerman bära med sig hela livet. Det var även i SUF han lärde sig skriva, mest krönikor och dagssedlar. Stig träffade även sin första hustru i SUF, Anna-Marie Götze från Tyskland, hon och hennes familj hade flytt från kriget. Även om Anna-Marie och Stig skiljde sig så var Stig ofta hos familjen Götze, han flyttade tillochmed in 

1940 mördades farfadern av en psykiskt sjuk man och kort tid därefter dog farmodern av en hjärnblödning. Detta var väldigt påfrestande för Dagerman som var väldigt tajt med sina farföräldrar så han försökte ta sitt liv genom att gasa sig själv i en bil, han försök misslyckades, han ångrade sig. Men det var det första i en rad försök. 

Man kan säga att han var självmordsbenägen hela livet. Dagerman sov med knivar i sängen för att kanske någon gång dö av såren. Han behövde döden precis som en lindansare behöver sin balansstång. Han sa sig själv lida av en djävulsk obotlig sjukdom, ett evigt hat till sig själv, inget kunde trösta honom, inte ens kärleken eller hans framgångar som var väldigt unika. "Jag blir en sådan slav under mitt namn att jag knappt vågar skriva en rad för att skada det".

Det är i dödens närhet hans prosa blir mest angelägen och detta speglas väldigt mycket i hans böcker och noveller. tex i Att döda ett barn. (prata om senare) 

Det var i militären Dagerman skrev sin debutroman, Ormen, han var då 22 år och romanen  hade temat skräck och ångest, vilket är väldigt ovanligt för en debutroman.

Ormen utspelar sig i en trång barackmiljö och min egen teori är att han försökte få ner hur han kände till sig själv, jag tror att han kände sig instängd i sin egna kropp. 

Romanen blev väldigt kritiserad i början men efter ett tag förstod kritikerna och läsarna mer om vad boken handlade om och därav blev den populär. 

Några år senare blev han anställd på Arbetaren, som var en dagstidning, där skrev han både romaner och noveller. Stig höll kvar vid samarbetet med Arbetaren livet ut, det var även dom som först som kom ut med hans dödsbesked. 

1946 skrev Dagerman De dömdas ö och den är skriven i August Strindbergs hus och det är en väldigt psykisk bok som påverkar en mentalt. Bara året därefter skrev och ressigerade han sitt första drama, Den dödsdömde. Den hade premiär på dramaten och samma år släppte Dagerman en novellsamling, Nattens lekar, som fick otroligt bra respons. 

1948 släppte Stig Att döda ett barn som är en novell som handlar om en lite kille som skulle springa över gatan för att hämta socker och blir då påkörd av en man.(prata om mer senare) 

Stig Dagerman dog en väldigt tragisk död, han repeterade sitt första självmordsförsök och denna gången lyckades han, gasen från bilen dödade honom, han o kolmonoxidförgiftad. Året var 1954 och Stig var djupt deprimerad, han åkte in och ut från sjukhuset mellan alla självmordsförsök. 

Egentligen kunde han tagit sitt liv mycket tidigare i livet men han har alltid på något sätt ångrat sig i sista sekund och det gjorde han troligtvis den sista gången också. När man hittade honom hade han stängt av gasreglaget och försökt ta sig ut ur bilen, men det var försent. 

Det sista han skrev publicerades i Arbetaren samma dag som han dog 

"Lagen har sina blottor. Hund får de fattiga ha. De kunde väl skaffa sig råttor, som är skattfria och bra. Något måste beslutas: Hundarna skjuts, inte sant?

Nästa återgärd: de fattiga skjuts, så spar kommunen en slant."

Personligen gillar jag den lilla texten, den är kort, simpel men betydelsefull. 

Även på hans gravsten skrevs hans egna ord som låter " att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken". 

Stig Dagerman hade ett kort men väldigt händelsefullt liv och pga hans böcker kommer han leva vidare i mångas minnen, händer och ögon. 

Att döda ett barn 

Den handlar om ett barn som hämtar socker till sin mamma hos deras granne, och en lycklig man som är påväg till havet med sin flickvän. Barnet går över vägen med sockret samtidigt som den lyckliga mannen tittar på naturen och kvinnan som sitter brevid honom blundar och fantiserar om havet. Efteråt är allt försent. 

Novellen utspelar sig på landet en varm sommardag och själva historien utspelar sig under en 10 min period. 

Att döda ett barn är en väldigt gripande novell. Man fick direkt veta vad som skulle hända men Dagerman lyckas ändå hålla novellen spännande och man ville läsa mer och mer eftersom man fick aldrig veta hur eller när barnet skulle dö. 

Dagerman beskriver inte kollisionen så mycket, vilket jag tycker är bra, han bygger upp historien så när kollisionen sker så når storyn klimax och just själva krocken sker i ditt huvud. Jag tycker att det gör att historien har klass. 

Novellen har två parallelhandlingar som sedan möts i slutet och jag tycker att Stig binder ihop dom och han hoppar lagom mycket mellan historierna utan att göra en förvirrad. 

Novellen gör mig medveten om att inte ta allt förgivet, livet kan ändras bara på några sekunder. Livet är inte förutsägbart. Att man resten av sitt liv önska att få tillbaka den minuten i ditt liv, för att kunna göra allt tillrätta. Men livet är så pass grymt att efter en sådan händelse är verkligen allt försent. 

Min egna teori varför han skrev så som han skrev är för han själv har haft dödstankar sedan barnsben och att vissa saker i livet kan du inte ändra på, gjort är gjort. Något sån här hemskt kan hända den bästa och det gäller att kunna släppa taget och gå vidare. 

Att döda ett barn var även en reklam för trafikverket, håll alltid ögonen på vägen

Jag tror det är en väldigt bra tankeställare så man lär sig uppskatta det man har och att berätta för de du bryr dig om, hur viktiga dom egentligen är. 

Källor:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Stig_Dagerman

Ne.se 

Gamla anteckningar om Stig och Att döda ett barn

Vilhelm Moberg av Selma

Vilhelm Moberg Vem var han? Vilhelm Moberg var en svensk författare, dramatiker och journalist. Han och Strindberg sägs vara Sveriges mest kända författare. Hans mest kända verk är Utvandrarserien, som jag kommer fördjupa mig i lite senare. Han skrev draman och romaner och nästan alla har temat fattigdom, och skillnad mellan fattiga och rika. Min teori är att det är för att han var ganska fattig när han var liten, men sedan blev han en framgångsrik författare och säkert ganska rik, så han fick prova båda världarna. Många har också det återkommande temat om att vilja ha något mer. En strävan efter att komma bort från den fattiga landsbygden. Barndom/uppväxt Vilhelm Moberg föddes 1898 i Algutsboda socken, i Småland. De levde under knapra förhållanden, men ändå beskriver han senare barndomen som sin lyckligaste tid. Han hade sex syskon. Han arbetade inom lantbruket och gick i skolan 4 månader om året. Moberg älskade att gå i skolan och han läste mycket. Han till och med lånade böcker under sina kompisars namn när han hade lånat så mycket man fick. Moberg hade många släktingar som åkte till Amerika, och han var inställd på att också göra det. När han var 18 år hade han pengar till en biljett och var på väg att åka. Men det blev inte så. Mest på grund av hans mor, som inte ville förlora fler släktingar till Amerika, speciellt inte sin enda levande son. Han stannade, med kravet att han skulle få gå på folkhögskola, och så blev det.

Under lumpen skrev han en bok som hette I vapenrock och linnebyxor. När han publicerade den var han tvungen att ha ett alias, och det blev Ville i Momåla. Han använde det namnet mycket och till slut ansökte han om att ändra namn till Vilhelm Momåla, men det fick han inte. Hans debutroman publicerades 1927 och hette Raskens. Den blev en stor succé och sedan skrev han en rad framgångsrika romaner men ingen kunde riktigt mäta sig med Raskens. Under andra världskriget var han mycket aktiv i rörelsen för att Sverige skulle hjälpa Finland. Han skrev boken Rid i natt!, och 1941 var det Sveriges mest lästa bok. Han blev under den tiden mycket uppmärksammad för sin anti-nazistiska ställning. 1923 gifte han sig med Margareta Törnqvist och det verkar ha varit ett lyckligt äktenskap, de skilde sig inte.

Utvandrarna är en bokserie som Moberg skrev mellan 1949 och 1959. Den handlar om svenskar som emigrerar till Amerika. Den består av fyra delar, Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige. Jag har läst första delen. Boken innehåller flera parallellhandlingar, om olika personer som kommer från Ljuders socken i Småland och av olika anledningar utflyttar till Nordamerikas Förenta stater. Boken utspelar sig i mitten av 1800-talet, då många gjorde just det. Den mest framstående handlingen är kärlekshistorien om Kristina och Karl Oskar, som bor med sina barn i Korpamoen, deras gård. Men Korpamoen är full av sten så där är nästan omöjligt att odla. Och till råga på det blir det våtår och missväxt efter vartannat, så skörden blir dålig. Till slut inser de att de måste flytta, för barnens skull. En annan karaktär är Robert, Karl Oskars yngre bror. Han är less på livet som dräng, med en husbonde som slår honom och ger honom härsken sill till mat varje dag. Han drömmer om Amerika, där man kan gräva guld och bli rik. Han berättar för Karl Oskar om allt han läst om Amerika, till exempel att vem som helst kan stiga upp på tronen och bli president, och att man får lov att säga du till självaste presidenten, och att i Amerika har man pisspottor av guld!

 Serien handlar också om Danjel, Kristinas morbror. En dag får han besök av Jesus som ska visa honom vägen i livet. Han ger folk nattvarden och utdelar det heliga sakramentet i sitt hus och för det blir han jagad av fogdar och präster. Till slut bestämmer även han sig för att för att flytta till landet där han får utöva sin religion som han vill. Boken är väldigt rörande och otroligt aktuell, nu med flyktingkrisen. Just att folk måste fly från sina hemland och hur de blir bemötta av landet de kommer till. Hur det är att komma till ett land där man inte kan språket eller någonting. Under hela tiden de är i Amerika har Kristina hemlängtan. Hon drömmer sig tillbaka till ljusa kvällar om våren i landet långt bort och längesen. Språket är gammalt och ibland är enstaka ord svåra att förstå, men man förstår dem i sammanhanget. När de i boken citerar texter, till exempel från Roberts bok om Amerika, är stavningen som den var på 1800-talet. De flesta v:na är utbytta till w, till exempel. Det visar hur mycket research han har gjort och hur välskrivna böckerna är. Eftersom boken utspelar sig på den småländska landsbygden är dialogen skriven på småländska. Det kan ibland bli lite komiskt men jag tycker att det är bra. Det ger mer personlighet till karaktärerna och man får mer känslan av att de verkligen är från Småland. I romanen skriver han om Duvemåla, Kristinas barndomshem. Och byn Duvemåla finns på riktigt, den ligger nära Mobergs barndomsby Algutsboda. Så han har verkligen tagit platser, inspiration och händelser från sitt eget liv.

Under mitten av 1800-talet fram till tidigt 1900-tal emigrerade mellan 25-30% av Sveriges befolkning till Amerika. Anledningen är från början den extrema befolkningsökningen som skedde i Sverige. Som Esias Tegnér skrev, så var "Freden, vaccinet och potäterna" orsakerna. Sverige hade äntligen fred, det kom vaccin för farliga sjukdomar och man började odla potäter. När det då blev missväxt flera år i rad svalt folket och var tvinga att fly för sina liv. Sammanlagt var det ungefär en miljon människor som utvandrade. Orsakerna var inte bara svält, folk utvandrade även av politiska eller religiösa skäl, som Mobergs karaktär Danjel. När Vilhelm Moberg skrev Utvandrarna bodde han till stora delar av tiden i USA. Han reste runt i svenskbygderna och letade efter information, läste dagböcker och gick i utvandrarnas fotspår, för att förstå hur det var. Kristina från Duvemåla 1995 skrev Björn Ulvaeus och Benny Andersson en musikal baserad på Utvandrarserien, som heter Kristina från Duvemåla. Den är lite mer fokuserad på historien ur Kristinas perspektiv, men annars är det samma. Föreställning