Astrid Lindgren av Sofie

Astrid Lindgren


Inledning
Astrid Lindgren är en av Sveriges mest kända barnboksförfattare. Jag tror att det är ytterst få i Sverige som inte har vuxit upp med Astrids böcker och filmer. 2010 hade hennes böcker getts ut i 145 miljoner exemplar och översatts till 95 olika språk så det är alltså inte bara vi här i Sverige som vuxit upp med hennes sagor utan även barn i andra länder. Hennes böcker framstår ofta som lättsamma eftersom de handlar om busiga barn. Men bakom böckernas busiga yttre finns ett djup som man bara kan förstå om man har hört hennes historia.

 Liv
Astrid Lindgren föddes 1907 i den lilla småländska staden Vimmerby i ett rött hus som än idag heter Näs. Hon var dotter till Hanna och Samuel August Ericsson. Sedan 1411 har Näs varit en gammal prästgård och är det även idag. Samuel August var dock inte präst utan bara prästgårdsarrendator vilket hade gått i släkten

På den tiden hade inte kvinnor rösträtt och männen var deras förmyndare. Barn utanför äktenskap var oäkta och en stor skam för en familj.

 Astrid växte upp i en mycket respekterad familj med tre syskon: Ingegerd, Gunnar och Stina. Hon hade en bra barndom med mycket lek och bus. Hon var bäst i klassen på att skriva, en av hennes berättelser hamnade till och med i Vimmerbys tidning, och hon blev kallad för Vimmerbys egna Selma Lagerlöf.

 Det var förändringarnas tid, kvinnorna fick rösträtt, första världskriget tog slut och Astrid blev


tonåring. När Astrid var 17 år gammal fick hon jobb på Vimmerby tidning där Reinhold Blomberg var chefredaktör. Han var kär i Astrid och när Astrid var 18 år blev hon gravid men hon var dock inte kär i honom. Hon blev en skam för familjen och flyttade till Stockholm in i ett hus med andra kvinnor i samma situation.  När födelsedatumet började närma sig blev hon rådd att åka till Danmark och föda så det gjorde hon, på Rigshospitalet i Köpenhamn. Där fick hon den 4 december 1926 en son vid namn Lars. I Köpenhamn lämnade hon Lars hos en kvinna som hette Marie Stevens och åkte tillbaka till Stockholm. Där jobbade hon så mycket hon kunde så att hon skulle kunna hälsa på Lars. Astrid fick ett nytt jobb som stenograf och kontorist och då träffade hon Sture Lindgren som också var chef för företaget hon jobbade på

 1929 kunde Lars inte vara kvar i Danmark längre och hamnade därför i Vimmerby där Astrids syster Stina tog hand om honom. Några år senare friade Sture till Astrid. Astrid sade ja men på villkoret att Lars i så fall skulle bo hos dem och så blev det. Tre år senare föddes dottern Karin.

När Astrid hade gift sig hade hon blivit hemmafru men när andra världskriget bröt ut fick hon plötsligt jobb på brevcensuren. Där satt Astrid och hennes vän som kallades Madicken och läste igenom brev som skickades från och till Sverige. Astrid började då att skriva en krigsdagbok och i den berättar hon om vad som står i breven och hur bra hon hade det även fast det pågick ett krig i världen. Dagboken finns idag utgiven så den kan man läsa. Under vintern 1941 var Astrids sjuåriga dotter Karin ofta sjuk i lunginflammation. Astrid berättade ofta historier för Karin när Karin var sjuk men en dag var Astrid så trött och viste inte vad hon skulle berättade och frågade då Karin som sa ”berätta om Pippi Långstrump”. Ett märkligt namn kräver en märklig liten flicka. Så boken kom fram rent utav en slump. Men Astrid skrev inte ner boken förrän tre år senare när hon skulle ge boken som Karins tio års present.

Nu händer mycket i Astrids liv. Pippiboken blir utgiven av Rabén och Sjögren. Den väcker mycket kritik men det blir också en mycket hyllad bok. Kritiken var riktad mot om det var så här vi ville fostra våra barn; med att äta en hel tårta och ha en häst och en apa inomhus. Men det hindrade inte Astrid för nu börjar skrivandet rulla på, Mästerdetektiven Blomkvist skrivs, Barnen i Bullerbyn, Mio min Mio och många fler. Sture börjar dricka men Astrid skiljer sig inte eftersom hon inte ville att hennes barn skulle ta skada. 1952 dog Sture och Astrid blev chef för Rabén & Sjögren som gav ut hennes böcker.

Astrid och Gunnar, Astrids bror, stod varandra mycket nära under barndomen och man sa att de var ”leknära” på gammeldags småländska. Så när Gunnar blev sjuk i ”för stort hjärta” skrev Astrid Bröderna lejonhjärta som en hyllning till honom. Bröderna Lejonhjärta handlar om de två bröderna Karl och Jonathan Lejonhjärta. Innan de dog hette de bara Lejon. När de dör kommer de till ett land bakom stjärnorna, Nangijala, där de fick sitt nya efternamn Lejonhjärta. I Nangijala utsätts bröderna för äventyr mot draken Katla och den ondskefulle Tengils förtryck.

 Efter att ha haft ett liv som hemmafru var Astrid nu en världsberömd barnförfattare. Hon fick ofta frågan om vad hon menat med sina böcker, hur hon velat fostra barn genom sina böcker och liknande frågor. Astrids svar har alltid varit att hon inte menat något alls. Hon skrev för att tillfredsställa barnet i sig själv och att andra barn skulle få ta del av hennes berättelser. Hon menade att man inte behövde ha barn för att bli barnboksförfattare eftersom alla har varit barn själva.

 Astrids böcker är för det mesta baserade på hennes liv, hopp och drömmar som liten. Man kan ofta se likheter i miljöerna i hennes böcker. Emil i Lönneberga, Rasmus på luffen, Alla vi barn i Bullerbyn och Sunnaängsbarna utspelar sig alla ute på landet. Madicken, Barnen på Bråkmakargatan, Mästerdetektiven Blomkvist och Pippi Långstrump utspelar sig i småstaden. Karlsson på taket utspelar sig i Vasastan där Astrid bodde i sextio år. Vi på Saltkråkan filmatiserades i Stockholms skärgård där Astrid tillbringat trettio somrar.  Berättelserna och miljöerna från Bröderna Lejonhjärta, Ronja och Mio min Mio är en hemlighet.

När man har frågat släkt och vänner till Astrid idag varför hon började skriva och vad som har påverkat henne att skriva just barnböcker är det just historien om Lars. Att hon som en så ung mamma tvingades lämna bort sin son och sedan ta honom från ett ställe där han redan hade en familj. Det som formar hennes skrivande är hennes sätt att se på det ensamma barnet. Detta ser man också tydligt i hennes böcker. Det är ofta som huvudkaraktären är eller känner sig ensam, eller inte har några föräldrar.

 Kritik
Även fast Astrid hade blivit hyllad världen över för sina böcker så har även hon fått kritik som vilken författare som helst. Bröderna Lejonhjärta är den bok som har väckt mest reaktioner och även den bok som fått flest brev från läsare. Under 70-talet var kritiken mot Astrid riktad mot att hon istället för att förbättra utgångsläget för karaktärerna lät dem fly in i fantasivärldar.  Dessa tecken kan man även se i Sunnaängsböckerna där de hemlösa barnen flyr från slaveriet in i paradiset och Mio min Mio som flyr från sina ondskefulla fosterföräldrar och åker till landet i fjärran. Astrids levnadstecknare, Margareta Strömstedt, ser det som att barnen öppnar porten till den barndom som de egentligen har rätt till.

Politiken
Astrid var inte bara en författare utan hon var även en samhällsdebattör. Under valrörelsen 1976 publicerades ”Pomperipossa i Monismanien” i Expressen. Där använde hon sitt författarskap för att berätta hur absurt hon tyckte att det var att egenföretagare kunde få betala mer i marginalskatt än vad det tjänade.  Novellen fick mycket stor uppmärksamhet och den sittande regeringen bemötte novellen med att säga att Astrid inte hade någon kunskap i skattepolitik men fick några år senare erkänna att hon hade rätt i sin sak. Pomperipossa anses ha haft en bidragande faktor till att socialdemokraterna förlorade efter 40 år vid makten. Men hon har flera andra gånger engagerat sig för barns rättigheter, djurskyddskamper och mot kärnkraften med många artiklar i Expressen.



Pippi Långstrump
Jag har valt att fokusera på boken Pippi Långstrump. En bidragande faktor till det var för att det var min favoritbok som liten och jag ville därför gå tillbaka till den och se den genom ett par nya ögon. Som jag sagt kom boken fram utav en slump. Boken handlar om världens starkaste flicka som har röda flätor som står rakt ut. Hon bor ensam i ett hus som kallas villa Villekulla med sin apa Herr Nilsson och sin prickiga häst Lilla Gubben. Pippis mamma är en ängel i himlen och hennes pappa är kung på Kurrekurreduttön i Söderhavet. Men hon har sina vänner Tommy och Annika som alltid följer med på alla hennes äventyr. Hon är en udda liten flicka som sover med fötterna på huvudkudden och tvättar golvet med svampar på fötterna och åker skridskor på golvet. När jag såg/läste Pippi Långstrump när jag var liten var detta rena drömmen, men när jag läser den nu ser jag att det är det en väldigt sorglig historia om en ensam flicka som måste ta hand om sig själv.

Boken om Pippi släpptes 1945 precis när andra världskriget slutade vilket inte var ett sammanträffande. Jag tror att Pippi ska symbolisera alla de krigsbarn som kom till Sverige under kriget med en mamma i himlen och en pappa som befinner sig ute på havet som jag egentligen också tror är död. Det var under en tid som vi behövde denna starka, snälla och denna fria personen.



Avslutning
Ja, Astrid var sannerligen en författare son satt sin prägel på vartenda barn. Hon har lärt oss att inte vara rädda för döden eftersom man ändå kommer komma till landet i fjärran, och att ta hand om våra nära och kära.



Länkar

http://www.rabensjogren.se/Alfabetiskt/L/Astrid-Lindgren/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Astrid_Lindgren

http://www.hd.se/noje/2007/01/21/astrid-lindgren---en-forfattare-med-udd/

http://www.alv.se/infor-ditt-besok/astrid-lindgren/astrid-om-sig-sjalv

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pippi_L%C3%A5ngstrump

http://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/pippi-ar-sa-klart-ett-ensamt-krigsbarn/

http://www.astridlindgren.se/manniskan/kort-biografi