Stig Dagerman av Linnea Lundin

Stig Dagerman

Stig Dagerman föddes hösten 1923 i en liten stad i Norrgärdet i Älvkarleby, norra Uppland. 

Han växte upp hos sina farföräldrar och han träffade väldigt sällan sina mor och far pga att fadern jobbade som bergsprängare i Norrland och modern som telefonist i Härnösand, även föräldrarna levde ifrån varandra. Dagermans första nio år i livet, de han spenderade med farföräldrarna, säger han var de bästa i hela hans liv och det speglas i hans bok Ett barns memorarer. 

När Stig var 13 år flyttade han med sin pappa till Stockholm, det var första gången på flera år de umgicks med varandra. Direkt när han kom till stor staden sökte han sig direkt till politiken, framförallt till anarkismen och syndikalismen och när han var 17 år var han med i SUF(Sveriges syndikalistiska ungdomsförbund). Syndikalismen som ideologi skulle Dagerman bära med sig hela livet. Det var även i SUF han lärde sig skriva, mest krönikor och dagssedlar. Stig träffade även sin första hustru i SUF, Anna-Marie Götze från Tyskland, hon och hennes familj hade flytt från kriget. Även om Anna-Marie och Stig skiljde sig så var Stig ofta hos familjen Götze, han flyttade tillochmed in 

1940 mördades farfadern av en psykiskt sjuk man och kort tid därefter dog farmodern av en hjärnblödning. Detta var väldigt påfrestande för Dagerman som var väldigt tajt med sina farföräldrar så han försökte ta sitt liv genom att gasa sig själv i en bil, han försök misslyckades, han ångrade sig. Men det var det första i en rad försök. 

Man kan säga att han var självmordsbenägen hela livet. Dagerman sov med knivar i sängen för att kanske någon gång dö av såren. Han behövde döden precis som en lindansare behöver sin balansstång. Han sa sig själv lida av en djävulsk obotlig sjukdom, ett evigt hat till sig själv, inget kunde trösta honom, inte ens kärleken eller hans framgångar som var väldigt unika. "Jag blir en sådan slav under mitt namn att jag knappt vågar skriva en rad för att skada det".

Det är i dödens närhet hans prosa blir mest angelägen och detta speglas väldigt mycket i hans böcker och noveller. tex i Att döda ett barn. (prata om senare) 

Det var i militären Dagerman skrev sin debutroman, Ormen, han var då 22 år och romanen  hade temat skräck och ångest, vilket är väldigt ovanligt för en debutroman.

Ormen utspelar sig i en trång barackmiljö och min egen teori är att han försökte få ner hur han kände till sig själv, jag tror att han kände sig instängd i sin egna kropp. 

Romanen blev väldigt kritiserad i början men efter ett tag förstod kritikerna och läsarna mer om vad boken handlade om och därav blev den populär. 

Några år senare blev han anställd på Arbetaren, som var en dagstidning, där skrev han både romaner och noveller. Stig höll kvar vid samarbetet med Arbetaren livet ut, det var även dom som först som kom ut med hans dödsbesked. 

1946 skrev Dagerman De dömdas ö och den är skriven i August Strindbergs hus och det är en väldigt psykisk bok som påverkar en mentalt. Bara året därefter skrev och ressigerade han sitt första drama, Den dödsdömde. Den hade premiär på dramaten och samma år släppte Dagerman en novellsamling, Nattens lekar, som fick otroligt bra respons. 

1948 släppte Stig Att döda ett barn som är en novell som handlar om en lite kille som skulle springa över gatan för att hämta socker och blir då påkörd av en man.(prata om mer senare) 

Stig Dagerman dog en väldigt tragisk död, han repeterade sitt första självmordsförsök och denna gången lyckades han, gasen från bilen dödade honom, han o kolmonoxidförgiftad. Året var 1954 och Stig var djupt deprimerad, han åkte in och ut från sjukhuset mellan alla självmordsförsök. 

Egentligen kunde han tagit sitt liv mycket tidigare i livet men han har alltid på något sätt ångrat sig i sista sekund och det gjorde han troligtvis den sista gången också. När man hittade honom hade han stängt av gasreglaget och försökt ta sig ut ur bilen, men det var försent. 

Det sista han skrev publicerades i Arbetaren samma dag som han dog 

"Lagen har sina blottor. Hund får de fattiga ha. De kunde väl skaffa sig råttor, som är skattfria och bra. Något måste beslutas: Hundarna skjuts, inte sant?

Nästa återgärd: de fattiga skjuts, så spar kommunen en slant."

Personligen gillar jag den lilla texten, den är kort, simpel men betydelsefull. 

Även på hans gravsten skrevs hans egna ord som låter " att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken". 

Stig Dagerman hade ett kort men väldigt händelsefullt liv och pga hans böcker kommer han leva vidare i mångas minnen, händer och ögon. 

Att döda ett barn 

Den handlar om ett barn som hämtar socker till sin mamma hos deras granne, och en lycklig man som är påväg till havet med sin flickvän. Barnet går över vägen med sockret samtidigt som den lyckliga mannen tittar på naturen och kvinnan som sitter brevid honom blundar och fantiserar om havet. Efteråt är allt försent. 

Novellen utspelar sig på landet en varm sommardag och själva historien utspelar sig under en 10 min period. 

Att döda ett barn är en väldigt gripande novell. Man fick direkt veta vad som skulle hända men Dagerman lyckas ändå hålla novellen spännande och man ville läsa mer och mer eftersom man fick aldrig veta hur eller när barnet skulle dö. 

Dagerman beskriver inte kollisionen så mycket, vilket jag tycker är bra, han bygger upp historien så när kollisionen sker så når storyn klimax och just själva krocken sker i ditt huvud. Jag tycker att det gör att historien har klass. 

Novellen har två parallelhandlingar som sedan möts i slutet och jag tycker att Stig binder ihop dom och han hoppar lagom mycket mellan historierna utan att göra en förvirrad. 

Novellen gör mig medveten om att inte ta allt förgivet, livet kan ändras bara på några sekunder. Livet är inte förutsägbart. Att man resten av sitt liv önska att få tillbaka den minuten i ditt liv, för att kunna göra allt tillrätta. Men livet är så pass grymt att efter en sådan händelse är verkligen allt försent. 

Min egna teori varför han skrev så som han skrev är för han själv har haft dödstankar sedan barnsben och att vissa saker i livet kan du inte ändra på, gjort är gjort. Något sån här hemskt kan hända den bästa och det gäller att kunna släppa taget och gå vidare. 

Att döda ett barn var även en reklam för trafikverket, håll alltid ögonen på vägen

Jag tror det är en väldigt bra tankeställare så man lär sig uppskatta det man har och att berätta för de du bryr dig om, hur viktiga dom egentligen är. 

Källor:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Stig_Dagerman

Ne.se 

Gamla anteckningar om Stig och Att döda ett barn

Vilhelm Moberg av Selma

Vilhelm Moberg Vem var han? Vilhelm Moberg var en svensk författare, dramatiker och journalist. Han och Strindberg sägs vara Sveriges mest kända författare. Hans mest kända verk är Utvandrarserien, som jag kommer fördjupa mig i lite senare. Han skrev draman och romaner och nästan alla har temat fattigdom, och skillnad mellan fattiga och rika. Min teori är att det är för att han var ganska fattig när han var liten, men sedan blev han en framgångsrik författare och säkert ganska rik, så han fick prova båda världarna. Många har också det återkommande temat om att vilja ha något mer. En strävan efter att komma bort från den fattiga landsbygden. Barndom/uppväxt Vilhelm Moberg föddes 1898 i Algutsboda socken, i Småland. De levde under knapra förhållanden, men ändå beskriver han senare barndomen som sin lyckligaste tid. Han hade sex syskon. Han arbetade inom lantbruket och gick i skolan 4 månader om året. Moberg älskade att gå i skolan och han läste mycket. Han till och med lånade böcker under sina kompisars namn när han hade lånat så mycket man fick. Moberg hade många släktingar som åkte till Amerika, och han var inställd på att också göra det. När han var 18 år hade han pengar till en biljett och var på väg att åka. Men det blev inte så. Mest på grund av hans mor, som inte ville förlora fler släktingar till Amerika, speciellt inte sin enda levande son. Han stannade, med kravet att han skulle få gå på folkhögskola, och så blev det.

Under lumpen skrev han en bok som hette I vapenrock och linnebyxor. När han publicerade den var han tvungen att ha ett alias, och det blev Ville i Momåla. Han använde det namnet mycket och till slut ansökte han om att ändra namn till Vilhelm Momåla, men det fick han inte. Hans debutroman publicerades 1927 och hette Raskens. Den blev en stor succé och sedan skrev han en rad framgångsrika romaner men ingen kunde riktigt mäta sig med Raskens. Under andra världskriget var han mycket aktiv i rörelsen för att Sverige skulle hjälpa Finland. Han skrev boken Rid i natt!, och 1941 var det Sveriges mest lästa bok. Han blev under den tiden mycket uppmärksammad för sin anti-nazistiska ställning. 1923 gifte han sig med Margareta Törnqvist och det verkar ha varit ett lyckligt äktenskap, de skilde sig inte.

Utvandrarna är en bokserie som Moberg skrev mellan 1949 och 1959. Den handlar om svenskar som emigrerar till Amerika. Den består av fyra delar, Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige. Jag har läst första delen. Boken innehåller flera parallellhandlingar, om olika personer som kommer från Ljuders socken i Småland och av olika anledningar utflyttar till Nordamerikas Förenta stater. Boken utspelar sig i mitten av 1800-talet, då många gjorde just det. Den mest framstående handlingen är kärlekshistorien om Kristina och Karl Oskar, som bor med sina barn i Korpamoen, deras gård. Men Korpamoen är full av sten så där är nästan omöjligt att odla. Och till råga på det blir det våtår och missväxt efter vartannat, så skörden blir dålig. Till slut inser de att de måste flytta, för barnens skull. En annan karaktär är Robert, Karl Oskars yngre bror. Han är less på livet som dräng, med en husbonde som slår honom och ger honom härsken sill till mat varje dag. Han drömmer om Amerika, där man kan gräva guld och bli rik. Han berättar för Karl Oskar om allt han läst om Amerika, till exempel att vem som helst kan stiga upp på tronen och bli president, och att man får lov att säga du till självaste presidenten, och att i Amerika har man pisspottor av guld!

 Serien handlar också om Danjel, Kristinas morbror. En dag får han besök av Jesus som ska visa honom vägen i livet. Han ger folk nattvarden och utdelar det heliga sakramentet i sitt hus och för det blir han jagad av fogdar och präster. Till slut bestämmer även han sig för att för att flytta till landet där han får utöva sin religion som han vill. Boken är väldigt rörande och otroligt aktuell, nu med flyktingkrisen. Just att folk måste fly från sina hemland och hur de blir bemötta av landet de kommer till. Hur det är att komma till ett land där man inte kan språket eller någonting. Under hela tiden de är i Amerika har Kristina hemlängtan. Hon drömmer sig tillbaka till ljusa kvällar om våren i landet långt bort och längesen. Språket är gammalt och ibland är enstaka ord svåra att förstå, men man förstår dem i sammanhanget. När de i boken citerar texter, till exempel från Roberts bok om Amerika, är stavningen som den var på 1800-talet. De flesta v:na är utbytta till w, till exempel. Det visar hur mycket research han har gjort och hur välskrivna böckerna är. Eftersom boken utspelar sig på den småländska landsbygden är dialogen skriven på småländska. Det kan ibland bli lite komiskt men jag tycker att det är bra. Det ger mer personlighet till karaktärerna och man får mer känslan av att de verkligen är från Småland. I romanen skriver han om Duvemåla, Kristinas barndomshem. Och byn Duvemåla finns på riktigt, den ligger nära Mobergs barndomsby Algutsboda. Så han har verkligen tagit platser, inspiration och händelser från sitt eget liv.

Under mitten av 1800-talet fram till tidigt 1900-tal emigrerade mellan 25-30% av Sveriges befolkning till Amerika. Anledningen är från början den extrema befolkningsökningen som skedde i Sverige. Som Esias Tegnér skrev, så var "Freden, vaccinet och potäterna" orsakerna. Sverige hade äntligen fred, det kom vaccin för farliga sjukdomar och man började odla potäter. När det då blev missväxt flera år i rad svalt folket och var tvinga att fly för sina liv. Sammanlagt var det ungefär en miljon människor som utvandrade. Orsakerna var inte bara svält, folk utvandrade även av politiska eller religiösa skäl, som Mobergs karaktär Danjel. När Vilhelm Moberg skrev Utvandrarna bodde han till stora delar av tiden i USA. Han reste runt i svenskbygderna och letade efter information, läste dagböcker och gick i utvandrarnas fotspår, för att förstå hur det var. Kristina från Duvemåla 1995 skrev Björn Ulvaeus och Benny Andersson en musikal baserad på Utvandrarserien, som heter Kristina från Duvemåla. Den är lite mer fokuserad på historien ur Kristinas perspektiv, men annars är det samma. Föreställning

Sonja Åkesson av Mikaela

Vara vit mans slav av Sonja Åkesson

Vara Vit mans slav.

Vit Man vara snäll ibland, javisst
dammsuga golven och spela kort
med barnen i Helgen.

Vit Man vara på för jävligt humör
och svära fula ord
många dagar.

Vit Man inte tåla slarv.
Vit Man inte tåla stekad Mat.
Vit Man inte tåla Dum mening.
Vit Man får stora Anfall
snubbla barnens pjäxor.

Vara Vit Mans slav.

Föda Annan Mans barn.
Föda Vit Mans barn.
Vit Man taga hand
Bekosta alla barnen.
Aldrig bliva fri Stora Skuld
till Vit Man.

Vit Man tjäna Lön på sina Arbete.
Vit Man köpa Saker.
Vit Man köpa hustru.

Analys:

Tema / Motiv 

Könsrollerna, kvinnans rättigheter och jämställdhet.

Tidsanda 

Sonja levde på 1900-talet och skrev denna dikten 1963. Jag tror att Sonja fick inspiration från sin uppväxt. Likaså som dikten, var hennes mamma hemmafru och pappan försörjde familjen. Ur denna synvinkel skulle jag säga att man vet att det är i mitten på 1900-talet. För dessa grova skillnader existerar inte idag. 

Miljöer

Jag tolkar det som att de flesta ”scener” från dikten är i ett typiskt hem.

Persongalleri

Berättarjaget uttalar sig om henne och mannens ställning. Berättarjaget är alltså huvudpersonen och mannen, bipersonen. 

Genre 

Feminism

Språk 

Jag skulle säga att språket i dikten är lite svårt, iallafall för vår tid. Högtidligt är nog en bättre förklaring. 

Typ av litteratur 

Poesi

Kritik / Mottagande 

Pågrund av denna dikten blev Sonja väldigt uppskattad av feministerna. Hon blev mycket anlitad inom könsrollsdebatten.

Budskap

Hon ville tala till hela befolkningen och få upp deras ögon om orättvisorna i samhället. Själv skulle jag absolut säga detsamma om budskapet. Jag tycker att det är ett bra budskap.   

Ellens tolkning av Thorsten Flinck

Kan du berätta lite om hans uppväxt?

Absolut! 

Född 1961 och växte upp i Solnas församling med sin mamma och tvillingbror Richard. Han är alltså en nutida estradör. Hans pappa var halv fransk och halv marockan. bildade band med sin bror vid 17 års ålder. Det var jobbigt i skolan pga hans dysleksi och även hans adhd. Men att skriva var roligt, och uttrycka sig. Han kom in på Teaterhögskolan redan som 19-åring. Då med ultimatumet att sluta med musiken. 

Jaha gjorde han det då?

Nej, det gjorde han inte, han fortsatte i bandet. Och ja sen gick ut sedan ut scenskola 1984 tillsammans med bla Claes Månsson och Peter Dalle. 

Men hur mådde han som liten?

Han har själv beskrivit sig som en ledsen och ensam pojke. Han var inte hatad, men inte älskad heller. Och älskad måste man ju som barn bli för att må bra. Jag kommer komma in på detta mer djupgående senare. 

Har han skrivit många texter? Vilka är hans mest kända? 

Han har skrivit många draman, han var anställd vid Dramaten mellan åren 1986 och 2002, och han verkade där som både skådespelare och regissör. Som regissör vid Dramaten är Flinck främst känd för sina uppsättningar av Herr Puntila och hans dräng 1996, Lång dags färd mot natt 1998 samt Den goda människan i Sezuan 1998. Som skådespelare vid Dramaten medverkade han bland annat i Romeo och Julia 1991, Tant Blomma 1993 och Misantropen 1995. Vid Uppsala Stadsteater spelade han 1997 huvudrollen i Strindbergs pjäs Gustav III.

Vad har hans låtar för tema? 

Hans låtar har ofta en sorgsen text. Det handlar ofta om hans egna liv både som ung och äldre. Ofta om familjeproblem och om utanförskap.

Vilken är den senaste låten han skrev? 

Det senaste han gjorde i textväg som uppmärksammandes var låten han skrev i förlåtelse till sina döttrar. En av mina personliga favoriter "Till tjejerna på Upplandsgatan 71 från fiaskot mittemot". Flickorna är hans två döttrar, och fiaskot är Thorsten. Han är liksom så medveten om att det gick neråt men lät det gå. Där skriver han om sig själv som I en berättelse. Han beskriver hur han sitter på upplandsgatans krog, skvallerhörnan. Hans familj bor på andra sidan, 71 Det var tiden då han gick på morfin och bodde med Annika Jankell, hans fd fru och med sina döttrar Happy och Felice, som båda är skådespelare idag. Han bodde med dem i fem år, sedan lämnade han dem. Och morfin binder ju vatten så han var väldigt uppsvullen, och vägde upp mot 120 kilo. Han tillbringade sitt liv där i två år och träffade inte dem, han hade lämnat dem, och levde i ett riktigt narkotikaträsk. han ville inte att Happy och Felice skulle se honom i det skicket. De bodde på en etta, och med ca 20 meter bort från lägenheten där krogen låg, hade han då perfekt insyn. Idag bor han i en husvagn, och de pratar inte med varandra. Han skrev låten som ett slags förlåt. Denna låten är väldigt speciell, med tanke på att Thorsten ger ut sig själv och är väldigt sårbar i texten, vilket han aldrig brukar annars. 

Finns det någon mer låt som är lite mer känd?

Hans mest kända låt är från Melodifestivalen, där han sjunger om Här kommer ett klipp med låtskrivaren Ted ström "jag reser mig igen" har ettklipp jag vill visa *visar

Som vi ser i filmsnutten så handlar Torstens uppträdande minst lika mycket om framförandet av texten som själva innehållet.

Vad har han emot sig? Finns det liksom några motståndare?

Det finns två som jag naturligt tänker på. Och det är media och drogerna. Han är ju en favorit när det kommer till tidningarna. Om man tar exemplet när han daskade till Gina Dirawi på rumpan. För tidningarna blev det ett riktigt skop. Samma sak med framträdandet i Melodifestivalen. Loreen och han tävlar samma år. Båda barfota, Loreen hyllas, Flinck hånas

Samma Sak med drogerna. Det är det som håller tillbaka honom som artist. Efter narkotikaskandalen kom ut, fick han ingen roll på 18 år.

Hur har hans musikkarriär sett ut?

Flinck satte ihop ett band vid namn "flincka fingrar" 2002, som visade sin konsertfilm 2004 på SVT. De släppte sedan 2005 albumet "vildvuxna rosor"

År 2012 ställde han upp i Melodifestivalen med sin låt "jag reser mig igen" med "revolutionsorkestern" han kom åtta med utländska rösterna, men med endast de svenska skulle han ha kommit trea. 

    I låten till flickorna lämnar han ut sig mer än vanligt.

Något som jag tycker är väldigt coolt är att pga hans dyslexi, så skriver bandmedlemmarna ner det som Thorsten skanderar. 

Vilken generation är han mest populär i?

Även om han är en aktuell artist idag var han kanske mer populär på 90talet. Han känns väldigt 90 talistisk eftersom han ofta pratar om hur han beundrade Björn Afzelius, och var mer rumsren utan drogerna, vilket var under 90-talets gång. 

Förutom missbruken så ser inte jag någon anledning för folk att hata Thorsten, varför gör folk detta?

Han är väldigt svår att ha och göra med. Han skulle egentligen vara med i årets säsong av Stjärnorna på slottet, men lämnade slottet då han hamnade i konflikter med SVT. Han håller nu på och iscensätter Doktor Glas, Hjalmar Söderbergs. Thorsten har återskapat rabalder med sin iscensättning av romanen. Han spelar utan att ha fått eller köpt uppföranderättigheterna - och han gör det med ett visst behag, inbillar jag mig, som uppror. Folk blir producerade av detta! 

Men varför kan du så mycket om Thorsten Egentligen? Vad är så speciellt med honom

För att han är så annorlunda i jämförelse med alla andra nutida artister, väldigt diffus. De vill framstå så perfekta som möjligt framför kameran, vilket det inte känns som att Thorsten känner något behov av. Han gör som han vill när han vill. Det finns något lite förbjudet över det typ. 

Hur menar du?

Alltså, Man blir inte klarare av att titta på alla intervjuer eller lyssna på hans låtar. Det känns inte som det är samma person som sitter i intervjusofforna när man ser honom. Från att sitta i Malou efter tio och snyfta och berätta om sin skuld till sina döttrar, till att skrika till intervjupersonen i melodifestivalen att hon är ett perverst äckel. Han tafsar på Gina och hyllar nästa dag att media reagerar som de gör. Det är alltså hans orimliga tänkande som är så speciellt och intressant. 

Innan vi avslutar skulle jag velat att vi lyssnade på ett samtal som jag spelade in innan idag, kan. Vi lyssna på det?

Det var alla frågor jag hade, tack Ellen!

Tack själv 

Harry Martinson - Fideli

Harry Edmund Martinson

 Harry föddes den  6 maj 1904, Jämshögs socken nära Olofström i Blekinge, och dog den 11 februari 1978 i Stockholm. 74 år. Redan som ung försvann föräldrarna ur bilden? Redan när han va sex år gammal (år 1910) avled hans far i lungtuberkulos efter många år till sjöss.
Ett år senare emigrerade modern till Oregon i USA och bosatte sig i Portland.
Då Harry va föräldralös ackorderades han ut på socknen som fosterbarn.
Han bodde en kort tid på ett barnhem i Göteborg och i Karlskrona. Sedan vid sjutton års ålder gick han till sjöss och seglade jorden runt. Bland annat till Brasilien och Indien. Men han liksom sin far fick en lungsjukdom och blev tvungen att  gå i land för gott år 1927.
Både under sjömansåren och efteråt gick han tidvis på luffen.

Både föräldralösheten och  erfarenheterna som sjöman och luffare satte tydliga spår i hans författarskap. Hans idé om "Världsnomaden" som va en essä presenterades i början av 1930-talet och  var mycket inspirerad av sjömansåren och hanns tid på luffen.

Den 27 augusti 1927 debuterade han med dikten ”Sanningsökare”  i tidningen Arbetaren.
Sedan under åren 1927-1973 skrev han ca 20 texter i form av noveller, essäer, och romaner.
Några av hans litterära förebilder va Viktor Rydbergs, Rudyard Kipling, Joseph Conrad och Lev Tolstoj.

NÄSSLORNA BLOMMA 1935
Boken är självbiografisk och handlar om den föräldralösa pojken Martin, som är en bild av Harry själv och är skriven utifrån barnets perspektiv.
I boken dör Martins far och hans mor far till Kalifornien. Alla som Martin tycker om försvinner ut ur hans liv. Han ackorderas ut som sockenpojke och får gå från gård till gård. I boken får han får det hela tiden sämre. Martin beskrivs som självisk, dum, barnslig, självmedlidande, inställsam, feg och falsk.Språket i romanen beskrivs som medveten skrivkonst, med barnsliga innehåll. Det finns även en uppföljare som heter ”Vägen ut”. Denna är delvis självbiografisk och skildrar en föräldralös pojkes osäkra tillvaro i fattigsverige.

Radiointervju om Leif G. W. Persson, Victoria Benedictsson, Marianne Fredriksson, Sonja Åkesson och Liza Marklund. Av Sofia, Linnea, Freja, Mikaela och Fjalar

Leif G.W. Persson - Fjalar
https://youtu.be/1hl6bSgqL4c

Victoria Befnedictsson - Freya
https://youtu.be/MfFgDGRBqYE -

Marianne Fredriksson - Sofja
https://youtu.be/k2eJ4TVxm_M

Sonja Åkesson - Mikaela
https://youtu.be/TT2LrU59c60

Liza Marklund - Linnea C
https://youtu.be/TT2LrU59c60

Kristian Lundberg av Albin

-När Kristian var ung så var han med i Malmöligan mellan 1980-1990.
-Mamma mycket sjuk och pappa mycket frånvarande.
-Kristian har också  fyra syskon.
-Har inte gått i skolan och har jobbat på Yarden.
-Första bok 1991 "Genom september".
-Har släppt nästan en bok varje år.
-Har släppt 28 böcker.
-Har varit författare i 28 år.
-Boken jag har läst är "Yarden".
-Kristian föddes 6 september 1966.
-Han lever än i dag och är 49år.
-Han bor kvar i Malmö.
-En självbiografisdk bok.
-Utspelar sig i Malmö
-På Yarden.
-Handlar om han när han jobbade där.

Hjalmar Söderberg av Morris

Hjalmar Söderberg föddes 1869 i Stockholm och dog 72 år gammal år 1941. Efter att ha hoppat av Universitetet 1890 började han jobba som journalist för Kristianstadsbladet. Eftersom att hans mamma blev allvarligt sjuk var han tvungen att återvända till Stockholm där han växte upp. Han började skriva teaterkritik och kåsörer i dagens nyheter och svenska Dagbladet. 1908 debuterade Söderberg som krönikör och tack vare hans år som journalist hade han redan fått sitt namn känt. 1899 gifte sig Söderberg med Märta Abenius och tillsammans fick de tre barn. Han var så insatt i sitt skrivande att han köpte en "Skrivarlya" för att få lugn och ro. När han år 1907 besökte Skåne träffade han danskan Emilie Voss som han tre år senare fick en dotter med. Detta ledde till Hjalmars och Märtas skilsmässa men det dröjde ända till 1917. Hjalmar levde resten av sitt liv i Danmark tillsammans med sin nya fru.

 Många av Söderbergs verk ledde till mycket debatter och fick mycket kritik. Folk ansåg att romanen Förvillelser var erotisk och omoralisk och förstod inte hur han kunde skriva så dåligt om en präst in Doktor Glas. Hanns skilsmässa påverkade även hanns författarliv. Tex. Handlar Den allvarsamma leken om två personer som blir kära i varandra samtidigt som de båda är gifta med någon annan. De flesta av hanns verk utspelar sig i Sverige och ofta Stockholm. Berättelserna utspelar sig oftast runt tidsperioden då han skrev dem, det vill säga början av 1900-talet. "Jag har valt mina ord och menat allvar med dem" heter den första filmatisering om Hjalmar Söderbergs liv som sändes 1987 i TV2. Den är filmad till stor del i Danmark eftersom Söderberg levde en stor del av sitt liv där. Det gjordes ytterligare en film 2002 om Söderberg, Hjärtats oro. Den berättar om hans liv och hur han skrev sina böcker. Det har även gjorts flera filmatiseringar av hans böcker och senare i år ska en ny filmatisering av "den allvarsamma leken" släppas.Sedan 2012 är utgivningen av Söderbergs verk fri eftersom det då hade gått 70 år sedan hans död. Det betyder att hans böcker har getts ut i nya utgåvor både på svenska och på andra språk som tyska och kinesiska. Det har även skrivits många parafraser Söderbergs verk. De flesta av dessa romaner är skrivna i nutid eller ur en bipersons perspektiv men med samma handling.

Jag har läst romanen Doktor Glas, skriven 1905. Doktor Glas är skriven som en dagbok, som Tyko Gabriel Glas skriver i. Den utspelar sig mellan 12 juni och 7 oktober någon gång i början av 1900-talet. Doktor Glas har en mottagning där patienter får råd och hjälp. Boken börjar med att Helga Gregorius kommer till Glas mottagning och ber om hjälp. Hon har börjat avsky sin man och blivit kär in en annan man. Herr Gregorius är präst och hade aldrig gått med på en skilsmässa, enligt Helga. Doktor Glas bestämmer sig att hjälpa henne genom att hitta på en sjukdom som förbjuder herr Gregorius att vara intim med henne. Herr Gregorius struntar i Glas varningar och säger att deras liv är i Guds händer och att han får bestämma. Fru Gregorius kommer tillbaka och ber om ännu mer hjälp. Glas Ljuger och att Her Gregorius har ett dåligt hjärta och att han måste åka iväg några veckor för att bli bättre. Under de följande dagarna som Herr Gregorius är borta skriver han om sitt liv som ung och hur han en gång var kär men att hon dog och att han aldrig har älskat sedan dess. Hela tiden skriver han hur han tänker på vad som kommer att hända när Herr Gregorius kommer tillbaka och vad han ska göra då. Han skriver även om drömmarna han har och att han i dem flera gånger dödar Herr Gregorius. Han börjar fundera om det är okej att döda någon om den personen skadar någon annan.

Tillslut kommer Herr Gregorius tillbaka till Stockholm och det går tillbaka till så det var innan han åkte iväg. Tillslut bestämmer sig Glas för att göra det, han ska mörda Herr Gregorius men berättar inte för Fru Gregorius. Doktor Glas planerar detaljerat hur han ska ge honom falsk medicin som egentligen är ett gift. Nästa gång Herr Gregorius ska komma till Glas mottagning bestämmer han sig för att göra det. Men han klarar det inte och stänger mottagningen. Glas träffar Herr Gregorius några dagar senare på stan. Gregorius har med sig en stor flaska whisky som han tar stora klunkar ur. De börjar prata och glas lurar honom att ta den falska medicinen som han säger ska hjälpa mot hanns svaga hjärta. Han dör strax efter att han tar tabletten och Glas ljuger om att det var ett slaganfall och att han drack för mycket alkohol. Eftersom han är en doktor tror alla på honom och ingen kollar efter om det verkligen var ett slaganfall eller inte. Efter Herr Gregorius död börjar han skriva mindre och färre dagar och tar pauser på över en vecka. Boken slutar med att Doktor Glas liv går tillbaka till som det var innan Fru Gregorius kom och bad om hjälp. Jag tycker att den är väldigt bra skriven och man får en bra bild om platserna och händelserna som han skriver om. Man förstår den moraliska dilemman och hur illa doktor Glas känner innan han ska mörda Herr Gregorius.

Temat i boken är "Får man mörda en människa om man själv tycker att det är rätt?". Eftersom att den är skriven som en dagbok kan man tänka sig in i handlingen och hur vädret är. Man uppfattar miljön och personerna ur Glas vinkel och han skriver med mycket detaljer vilket leder till att man lätt få en bra bild av miljön. Sättet som han skriver på är såklart på ett lite gammalt sett med gamla ord, men det är inte så svårt att förstå. Enligt mig hjälper det att tänka sig tillbaka i tiden lite mer. Det har även skrivits två nyare romaner av andra författare som utspelar sig ur Fru och Herr Gregorius vinklar respektive.

 Källor: https://digilär.se/inloggad/svenska-gr-sen/svenska/epokernas-mastare-om-litteraturhistoria/textavsnitt/hundra-ar-av-svenska-mastare?search=hjalmar%20söderberg https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Hjalmar_Söderberg http://www.fokus.se/2012/06/den-levande-dandyn/ http://litteraturbanken.se/#!/forfattare/SoderbergH/presentation https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Den_allvarsamma_leken https://klassiker.wikispaces.com/Hjalmar+Söderberg

Peter Englund - av Serena

Peter Englund föddes i Boden den 4 april 1957 och är fortfarande vid liv, vilket kapar ungefär hälften av vad jag hade kunnat berätta. För när man berättar om klassiska författare är majoriteten av de döda. Ibland sedan länge, men oftare inte mer än ett sekel. Detta leder till att jag inte kan berätta om hans död eller hur hans liv kommer att fortgå. Utan jag kan bara berätta det som redan har hänt.

Peter Englund hade en normal uppväxt utan några traumatiska händelser som hade kunnat leda till hans framgångsrika författar karriär, vilket är fallet med många andra kända författare. Mamman levde som hemmafru under Peter och hans bröders barndom, men ett antal år senare tog hon arbete som telefonist. Pappan var först bryggerichaufför men utbildade sedan sig till ingenjör.

Det var först på gymnasiet när han gick vårdlinjen som förvånansvärt den svenska historikern och författaren hittade sitt intresse och passion, historia.

 När han var 23 flyttade han till Uppsala och fortsatte att utöva det han älskade. Englund läste arkeologi, teoretisk filosofi och historia på Uppsala universitet för att sedan bli antagen som doktorand i historia.
 Författaren hade tidigare tagit 15 månader innan universitet för att jobba och studera vid artilleriet vilket ledde till hans fördjupade intresse i militär och krigshistoria. Tidigare hade intresset varit betydligt mer utbrett för den unge Peter Englund. Detta blev dock ämnet som majoriteten av hans verk handlar om och även den genre som han blev känd för.
 I dagsläget har Peter Englund ett samarbete med tidningen Expressen där han då och då skriver artiklar med historiskt innehåll om olika militära och/eller politiska händelser. För tillfället är han även pappaledig och har avsagt sin plats som ständig sekreterare för svenska akademin.

 Verk:
 Poltava: Poltava är en mycket lärorik bok som handlar om den svenska kungen Karl XII stora förlust mot Ryssland när den svenska armen decimerades grovt i slaget vid Poltava år 1709. Hela 10 000 män dog och händelsen anses vara en kärnpunkt i Sveriges historia. Boken utspelar sig under den hårda resan till Poltava och under själva striden. Den missar inte en enda detalj, vilket även gör den tjocka boken väldigt seg att läsa om man inte är van vid att läsa något så omfattande och även på vissa ställen förvirrande. Men ifall man är intresserad och är redo att lägga ner den koncentration och hängivenhet som det tar att läsa sig igenom boken tror jag att man verkligen kan uppskatta den. Jag själv läste inte hela boken utan en sammanfattning och flera utdrag för att verkligen få läsa Peter Englunds omtalade skrift.

Poltava var och är fortfarande den boken som gjorde Peter Englund känd. Han skildrade krigets smärtor och hemskheter fantastisk bra. Poltava var Englunds debut bok och han gav ut den år 1988. Efter det sporrades han bara att skriva mer. Detta ledde till ett flertal böcker som även de utspelar sig under stormaktstiden. Majoriteten av dessa böcker skildrar även de krig och krigens hemskheter och skador. Men samtidigt får man en inblick i hur kungen planerade och vad soldaterna faktiskt tyckte och tänkte. Även om i Poltavas fall finns det väldigt lite information om själva slaget eftersom alla arkiv och papper förstördes i flykten tillbaka. Det är faktiskt så att all skriven fakta vi har om slaget har skrivits i efterhand av deltagare i striden.

Det finns dock många experter som klagar på Poltava som bok för att de inte tycker att historien stämmer med den lilla faktan som finns. Men samtidigt är alla dokument skrivna i efterhand vilket för att det är väldigt svårt att validera hur sannolika dessa dokument är. Dessutom om man befinner sig i stridens glödande mitt punkt när ens landsmän faller till höger och vänster om en är chansen låg att ens sinne har uppfattat alla detaljer rätt. Men ifall det är en högt uppsatt officerare som själv inte deltog i striden ut såg allt från ovan. En officerare som hjälpte till att planera allting men som inte utgjöt något blod och därmed inte befann sig i den s.k farozonen så kan dessa dokument vara betydligt mer korrekta och sannolika. Allt beror på vem och vad man vill sätta sin tilltro till.

Anledning till att forskarna är så negativa mot Peter Englunds bok är även p.g.a den bristfälliga informationen som finns. När man har genomsökt krigsplatsen i modern tid så har man inte kunnat hitta mer spår än några få kulor när man säkert vet att svenska grävde ett dike runt hela Poltava som de först använde i striden och senare som massgrav. För det är trots allt betydligt lättare att fylla i ett redan existerande hål än att gräva en ny grop för 10 000 döda soldater. Efteråt täcktes diket med ett tunt lager jord. Men ingen forskare har kunnat hitta det här diket i marken runt Poltava. Det borde inte vara så orimligt svårt att hitta åtminstone diket. Men varför har ingen då funnit det? Den enda teorin som jag kunde hitta när jag sökte efter information för detta arbetet var att Poltava slaget kanske inte var lika stort som vi tror. Många män dog på färden ditåt vilket Peter Englund beskrev väldigt väl. Ibland för väl. Det kan vara så att den utsvultna och kalla svenska armen inte var de 10 000 som de sägs varit när de anlände till Poltava. Det skulle förklara varför man har hittat såpass få vapnen m.m som arkeologerna har. Men en vanligare teori för avsaknaden av vapnen är att slagfältet blev länsat på allt dyrbart bly. Bly gick åt som smör i krigstider och det krävdes alltid mer eftersom man inte alltid kan återfinna de kulor som man har skjut iväg.

Tillbaka till boken och bort från mitt långa och historiska utlägg. Personligen gillade jag det jag läste utav boken. Men den kändes även väldigt tung och mäktig. Därför tror jag inte jag hade fortsatt läsa eftersom jag till slut bara hade blivit irriterad på alla detaljer och lagt ner boken. Trilogi: om den svenska stormaktstiden och en man i dess mitt: En historisk trilogi som jag själv inte har läst. Trilogin utspelar sig och handlar om den svenska stormaktstiden. Framför allt hur det kom sig att Sverige blev en stormakt och andra viktiga händelser runt om i världen som spelar in i vår historia på olika sätt. Men det är inte bara stormakt som böckerna handlar om, utan vi får en lugn inblick på en vanlig dag under 1600-talet. Alla delar har inte kommit ut i trilogin än, men de böcker som har publicerats går under namnen: Ofredsår och Den oövervinnelige.

Priser och utmärkelser:
Peter Englund har vunnit en hel del priser för sitt författarskap och han blev även svenska akademins ständiga sekreterare fram till 2015 när han avsade sin plats efter att spenderat sex år på positionen. Han har även fått Augustus priset som delas ut till nyutkomna böcker så att de uppmärksammas. Peter Englund fick 2002 Selma Lagerlöf priset från stiftelsen med samma namn och erhöll då även 100 000 svenska kronor. Av:Serena 9c

Astrid Lindgren av Sofie

Astrid Lindgren


Inledning
Astrid Lindgren är en av Sveriges mest kända barnboksförfattare. Jag tror att det är ytterst få i Sverige som inte har vuxit upp med Astrids böcker och filmer. 2010 hade hennes böcker getts ut i 145 miljoner exemplar och översatts till 95 olika språk så det är alltså inte bara vi här i Sverige som vuxit upp med hennes sagor utan även barn i andra länder. Hennes böcker framstår ofta som lättsamma eftersom de handlar om busiga barn. Men bakom böckernas busiga yttre finns ett djup som man bara kan förstå om man har hört hennes historia.

 Liv
Astrid Lindgren föddes 1907 i den lilla småländska staden Vimmerby i ett rött hus som än idag heter Näs. Hon var dotter till Hanna och Samuel August Ericsson. Sedan 1411 har Näs varit en gammal prästgård och är det även idag. Samuel August var dock inte präst utan bara prästgårdsarrendator vilket hade gått i släkten

På den tiden hade inte kvinnor rösträtt och männen var deras förmyndare. Barn utanför äktenskap var oäkta och en stor skam för en familj.

 Astrid växte upp i en mycket respekterad familj med tre syskon: Ingegerd, Gunnar och Stina. Hon hade en bra barndom med mycket lek och bus. Hon var bäst i klassen på att skriva, en av hennes berättelser hamnade till och med i Vimmerbys tidning, och hon blev kallad för Vimmerbys egna Selma Lagerlöf.

 Det var förändringarnas tid, kvinnorna fick rösträtt, första världskriget tog slut och Astrid blev


tonåring. När Astrid var 17 år gammal fick hon jobb på Vimmerby tidning där Reinhold Blomberg var chefredaktör. Han var kär i Astrid och när Astrid var 18 år blev hon gravid men hon var dock inte kär i honom. Hon blev en skam för familjen och flyttade till Stockholm in i ett hus med andra kvinnor i samma situation.  När födelsedatumet började närma sig blev hon rådd att åka till Danmark och föda så det gjorde hon, på Rigshospitalet i Köpenhamn. Där fick hon den 4 december 1926 en son vid namn Lars. I Köpenhamn lämnade hon Lars hos en kvinna som hette Marie Stevens och åkte tillbaka till Stockholm. Där jobbade hon så mycket hon kunde så att hon skulle kunna hälsa på Lars. Astrid fick ett nytt jobb som stenograf och kontorist och då träffade hon Sture Lindgren som också var chef för företaget hon jobbade på

 1929 kunde Lars inte vara kvar i Danmark längre och hamnade därför i Vimmerby där Astrids syster Stina tog hand om honom. Några år senare friade Sture till Astrid. Astrid sade ja men på villkoret att Lars i så fall skulle bo hos dem och så blev det. Tre år senare föddes dottern Karin.

När Astrid hade gift sig hade hon blivit hemmafru men när andra världskriget bröt ut fick hon plötsligt jobb på brevcensuren. Där satt Astrid och hennes vän som kallades Madicken och läste igenom brev som skickades från och till Sverige. Astrid började då att skriva en krigsdagbok och i den berättar hon om vad som står i breven och hur bra hon hade det även fast det pågick ett krig i världen. Dagboken finns idag utgiven så den kan man läsa. Under vintern 1941 var Astrids sjuåriga dotter Karin ofta sjuk i lunginflammation. Astrid berättade ofta historier för Karin när Karin var sjuk men en dag var Astrid så trött och viste inte vad hon skulle berättade och frågade då Karin som sa ”berätta om Pippi Långstrump”. Ett märkligt namn kräver en märklig liten flicka. Så boken kom fram rent utav en slump. Men Astrid skrev inte ner boken förrän tre år senare när hon skulle ge boken som Karins tio års present.

Nu händer mycket i Astrids liv. Pippiboken blir utgiven av Rabén och Sjögren. Den väcker mycket kritik men det blir också en mycket hyllad bok. Kritiken var riktad mot om det var så här vi ville fostra våra barn; med att äta en hel tårta och ha en häst och en apa inomhus. Men det hindrade inte Astrid för nu börjar skrivandet rulla på, Mästerdetektiven Blomkvist skrivs, Barnen i Bullerbyn, Mio min Mio och många fler. Sture börjar dricka men Astrid skiljer sig inte eftersom hon inte ville att hennes barn skulle ta skada. 1952 dog Sture och Astrid blev chef för Rabén & Sjögren som gav ut hennes böcker.

Astrid och Gunnar, Astrids bror, stod varandra mycket nära under barndomen och man sa att de var ”leknära” på gammeldags småländska. Så när Gunnar blev sjuk i ”för stort hjärta” skrev Astrid Bröderna lejonhjärta som en hyllning till honom. Bröderna Lejonhjärta handlar om de två bröderna Karl och Jonathan Lejonhjärta. Innan de dog hette de bara Lejon. När de dör kommer de till ett land bakom stjärnorna, Nangijala, där de fick sitt nya efternamn Lejonhjärta. I Nangijala utsätts bröderna för äventyr mot draken Katla och den ondskefulle Tengils förtryck.

 Efter att ha haft ett liv som hemmafru var Astrid nu en världsberömd barnförfattare. Hon fick ofta frågan om vad hon menat med sina böcker, hur hon velat fostra barn genom sina böcker och liknande frågor. Astrids svar har alltid varit att hon inte menat något alls. Hon skrev för att tillfredsställa barnet i sig själv och att andra barn skulle få ta del av hennes berättelser. Hon menade att man inte behövde ha barn för att bli barnboksförfattare eftersom alla har varit barn själva.

 Astrids böcker är för det mesta baserade på hennes liv, hopp och drömmar som liten. Man kan ofta se likheter i miljöerna i hennes böcker. Emil i Lönneberga, Rasmus på luffen, Alla vi barn i Bullerbyn och Sunnaängsbarna utspelar sig alla ute på landet. Madicken, Barnen på Bråkmakargatan, Mästerdetektiven Blomkvist och Pippi Långstrump utspelar sig i småstaden. Karlsson på taket utspelar sig i Vasastan där Astrid bodde i sextio år. Vi på Saltkråkan filmatiserades i Stockholms skärgård där Astrid tillbringat trettio somrar.  Berättelserna och miljöerna från Bröderna Lejonhjärta, Ronja och Mio min Mio är en hemlighet.

När man har frågat släkt och vänner till Astrid idag varför hon började skriva och vad som har påverkat henne att skriva just barnböcker är det just historien om Lars. Att hon som en så ung mamma tvingades lämna bort sin son och sedan ta honom från ett ställe där han redan hade en familj. Det som formar hennes skrivande är hennes sätt att se på det ensamma barnet. Detta ser man också tydligt i hennes böcker. Det är ofta som huvudkaraktären är eller känner sig ensam, eller inte har några föräldrar.

 Kritik
Även fast Astrid hade blivit hyllad världen över för sina böcker så har även hon fått kritik som vilken författare som helst. Bröderna Lejonhjärta är den bok som har väckt mest reaktioner och även den bok som fått flest brev från läsare. Under 70-talet var kritiken mot Astrid riktad mot att hon istället för att förbättra utgångsläget för karaktärerna lät dem fly in i fantasivärldar.  Dessa tecken kan man även se i Sunnaängsböckerna där de hemlösa barnen flyr från slaveriet in i paradiset och Mio min Mio som flyr från sina ondskefulla fosterföräldrar och åker till landet i fjärran. Astrids levnadstecknare, Margareta Strömstedt, ser det som att barnen öppnar porten till den barndom som de egentligen har rätt till.

Politiken
Astrid var inte bara en författare utan hon var även en samhällsdebattör. Under valrörelsen 1976 publicerades ”Pomperipossa i Monismanien” i Expressen. Där använde hon sitt författarskap för att berätta hur absurt hon tyckte att det var att egenföretagare kunde få betala mer i marginalskatt än vad det tjänade.  Novellen fick mycket stor uppmärksamhet och den sittande regeringen bemötte novellen med att säga att Astrid inte hade någon kunskap i skattepolitik men fick några år senare erkänna att hon hade rätt i sin sak. Pomperipossa anses ha haft en bidragande faktor till att socialdemokraterna förlorade efter 40 år vid makten. Men hon har flera andra gånger engagerat sig för barns rättigheter, djurskyddskamper och mot kärnkraften med många artiklar i Expressen.



Pippi Långstrump
Jag har valt att fokusera på boken Pippi Långstrump. En bidragande faktor till det var för att det var min favoritbok som liten och jag ville därför gå tillbaka till den och se den genom ett par nya ögon. Som jag sagt kom boken fram utav en slump. Boken handlar om världens starkaste flicka som har röda flätor som står rakt ut. Hon bor ensam i ett hus som kallas villa Villekulla med sin apa Herr Nilsson och sin prickiga häst Lilla Gubben. Pippis mamma är en ängel i himlen och hennes pappa är kung på Kurrekurreduttön i Söderhavet. Men hon har sina vänner Tommy och Annika som alltid följer med på alla hennes äventyr. Hon är en udda liten flicka som sover med fötterna på huvudkudden och tvättar golvet med svampar på fötterna och åker skridskor på golvet. När jag såg/läste Pippi Långstrump när jag var liten var detta rena drömmen, men när jag läser den nu ser jag att det är det en väldigt sorglig historia om en ensam flicka som måste ta hand om sig själv.

Boken om Pippi släpptes 1945 precis när andra världskriget slutade vilket inte var ett sammanträffande. Jag tror att Pippi ska symbolisera alla de krigsbarn som kom till Sverige under kriget med en mamma i himlen och en pappa som befinner sig ute på havet som jag egentligen också tror är död. Det var under en tid som vi behövde denna starka, snälla och denna fria personen.



Avslutning
Ja, Astrid var sannerligen en författare son satt sin prägel på vartenda barn. Hon har lärt oss att inte vara rädda för döden eftersom man ändå kommer komma till landet i fjärran, och att ta hand om våra nära och kära.



Länkar

http://www.rabensjogren.se/Alfabetiskt/L/Astrid-Lindgren/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Astrid_Lindgren

http://www.hd.se/noje/2007/01/21/astrid-lindgren---en-forfattare-med-udd/

http://www.alv.se/infor-ditt-besok/astrid-lindgren/astrid-om-sig-sjalv

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pippi_L%C3%A5ngstrump

http://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/pippi-ar-sa-klart-ett-ensamt-krigsbarn/

http://www.astridlindgren.se/manniskan/kort-biografi

Tove Jansson - Simat

Tove Jansson Tove Jansson föddes 1914 i Helsingfors och dog 2001. Hon var en finlandssvensk författare, illustratör, konstnär och serieskapare. Tove Jansson är framför allt känd för sina böcker och tecknade serier om mumintrollen, som har översatts till mer än 30 språk. "Småtrollen och den stora översvämningen" är den första boken som kom ut på 1945 och det två nästkommande böckerna "Kometen kommer" och "Trollkarlens hatt" gjorde henne berömd. Hon gick på konstskola och jobbade som illustratör. Tove Jansson skrev också realistiskt romaner för vuxna t.ex. "Sommarboken" som handlar om en liten flicka som heter Sophia och bor med sin pappa och farmor på en liten ö i finska viken. Temat på boken är vänskap mellan gammal och ung. Det handlar också om flickans tankar om vardagliga saker på ön. Sophia är intresserad av att tillbringa tiden med sin farmor för att hennes farmor gillar Sophias frågor om livet, stort som smått. "hon dök in under trädgårdens blommande tak och kröp mellan de gröna stammarna, härnere var det skönt och förbjudet, svart mjuk mark och där låg tänderna, vita och skära, en hel munfull av gamla tänder, jag har dem! skrek barnet och reste sig. Sätt in dem. Men du får inte se på, sade farmorn. Det här är privat. Sophia höll tänderna bakom ryggen. Jag vill se på, sade hon. Då satte hennes farmor in sina tänder med ett glapp, det gick helt behändigt och var egentligen ingenting att tala om. När dör du? Frågade barnet. Och hon svarade: Snart. Men det angår dig inte det minsta" (Sommarboken). Ett exempel på att hon är intresserad av allt från löständer till döden. Språket i boken är enkelt och lättförståeligt och det passar temat i boken som handlar om vardagens små problem. 1968 skrev Tove Jansson en bok som heter "Bildhuggarens dotter" som ger inblick i hennes barndomsvärld. Hon berättar i sin självbiografiska bok om sin konstnärs familj och hur de levde i Helsingfors och på skärgården under sommaren. Pappan i mumintrollen föreställer hennes egen pappa. Tove Jansson kommer från en borgerlig miljö men de levde ett enkelt liv. Även om böckerna är skrivna från 40-talet och framåt läser man fortfarande de. Källor http://alex.se/Alex/Lexicon.asp http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tove-jansson https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Tove_Jansson

Karin Boye - Linnea Lindberg

Karin Boye - Linnéa Lindberg

Karin Boye föddes 1900 i Göteborg. Hon kom från en välbärgad familj, hade höga betyg och studerade vid universitetet i Uppsala där hon kom i kontakt med Clarté. Spola framåt till 1941 och hon "ligger på sin dödsbädd". Karins vänner har berättat att hon hade varit i ett labilt sinnestillstånd de sista månaderna innan hennes död. Karin åkte till Allingsås för att trösta sin väninna som hade cancer. Den 24 april begick Karin självmord med hjälp av piller. Hon hittades död liggandes på en sten på en kulle i Allingsås som nu har blivit en minnessten och finns med på turistkartan. Detta var ett mörkt år för de runt om Karin, en månad efter hennes död begick Karins käresta Margot Hanel självmord och samma år avled väninnan Karin hade hälsat på i cancer. Vad ledde fram till Karins tragiska slut? Vad påverkade Karin att skriva verk som skulle citeras nästan hundra år framåt?

Som jag tidigare nämnde kom Karin från en välbärgad familj. Hennes familj bestod av modern Signe, fadern Carl Fredrik ("Fritz"), och bröderna Sven och Ulf. Karin växte strikt upp som kristen, men under puberteten började hon tvivla på Gud då hon upptäckte att hon var attraherad av både kvinnor och män, hon var bisexuell. Detta kom att påverka henne mycket och skulle reflekteras i hennes verk. Hon studerade grekiska, nordiska språk och litteraturhistoria på universitetet i Uppsala. Under denna tiden var det fortfarande inte så vanligt med kvinnor som studerade på universitetet. Därför gick hon med i kvinnliga studentföreningar och började kämpa för kvinnosaken. Under denna tiden gick hon även med i Clarté, en socialistisk organisation som huvudsakligen gav ut tidskriften "Clarté" och även höll i en del seminarier och föreläsningar. Men hon skulle senare komma att lämna föreningen under trettiotalet då den blev mer kommunistisk. Det var i Clarté, Karin träffade Leif Björk, hennes blivande make. Deras äktenskap varade 1929-1934. 1932-1933 bodde Karin i Berlin. Då kom hon i underfund med sin sexualitet och bestämde sig för att leva öppet som bisexuell även om det ansågs som en psykisk störning och homosexuella defekter och verksamheter var lagbrott och straffbara under denna tiden. Hennes bror Ulf anade redan detta så det kom inte som en större förvåning när hon berättade detta för honom, men Karins mor blev förtvivlad när hon fick höra nyheten. Under sin vistelse i Berlin arbetade hon, bland annat med att översätta Strindbergs exfru Frida Uhls verk till svenska. Under detta året mötte och förförde Karin även den tysk-judiska Margot Hanel på en lesbisk fest. 1934 skiljde Karin och Leif sig och Karin ordnade så att Margot kunde komma till Sverige genom att arrangera ett formellt äktenskap åt henne eftersom att Hitler hade kommit till makten i Tyskland och judeförföljelserna började. Margot kom att leva med Karin resten av Karins liv som hennes "livskamrat", även om de ej kunde gifta sig lagligt kallade Karin Margot för "sin fru" i brev man senare har hittat. Den tragiska fortsättningen känner ni redan till. Karin hälsade på sin väninna i Allingsås för att trösta henne. Men Karin hade länge varit påverkad av konflikterna i världen och personliga problem, så när hon hörde radiomeddelandet om Hitlers intåg i Grekland blev det den sista droppen för Karin och hon begick självmord.

Karin är en av Sveriges främsta poeter, men hon skrev även noveller, romaner etc. Hennes debut var diktsamlingen "Moln" som gavs ut 1922. I diktsamlingen kunde man se en ung människas tankar om Gud, livets brister och egna framtid. Dessa sorters tankar påverkade henne i flera av hennes verk. I den delvis självbiografiska romanen "Kris" får man veta mer om vad Karin egentligen tänkte och kunde få en sorts bakgrund till hennes dikter även om biografin inte var helt sannerlig liksom Strindbergs bok, "Tjänstekvinnans son". Romanen var skriven året efter "Berlinåret" (1934) då hon hade kommit ut som bisexuell. Boken handlar om "en ung kvinnas uppror mot samhälle, kyrka, skola och familj." I boken finns dikten "I natt gick Gud under" som beskriver hennes inre konflikt med gud.

I natt gick Gud under. Kanske var det ett tomt namnskal, som gick under. Men namnskalet drog makter som var dödens. Jag kastar det. Jag ser tingen. De erkänner inte sina namn. Jag kastar deras namn. Jag står alldeles ny på stranden av ett hav, och samvetet är inte längre mitt. Jag kastar det. Viljan till liv har gjort mig naken. Viljan till liv har gjort mig seende. Vad som än kommer skall jag möta med nakna, seende ögon.
Hon beskriver hur Gud är död för henne. Att Gud kanske inte ens finns utan bara är en myt, ändå har fruktansvärda saker gjorts i hans namn. I detta fallet förmodar jag att hon syftar på vad som har gjort mot homosexuella, hur folk har straffats för något de inte rår för. "Jag kastar det" är som att säga att hon struntar i det, hon lämnar fördomarna bakom sig. "Jag ser tingen. De erkänner inte deras namn", tolkar jag som att hon har sett de fruktansvärda dåden som gjorts i Guds namn men de som utfört dåden erkänner dem ej som sina egna. Resten av dikten är att hon lämnar alla fördomar, hat och Gud bakom sig och börjar leva sitt nya liv utan en tyngd på hennes axlar och kommer att möta världen utan fördomarna som blev inbrända av kristendomen.
"Ja visst gör det ont" är Karins mest kända verk.

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och springer Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper, brister som i jubel trädets knoppar, då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar, glömmer att de skrämdes av det nya, glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.
I och med att dikten utgavs 1935, ett tag efter att Karin kom ut som bisexuell förmodar jag att dikten beskriver hur det var för henne att komma ut som bisexuell. "Ja visst gör det ont när knoppar brister" är som en metafor för hur det är svårt och kan göra ont när man gör en stor förändring, i detta fallet hur hon kommer ut som bisexuell och skalet som hon hade satt upp brister så att hon kan visa sitt sanna jag. Det är detta som hela första stycket handlar om, varför skulle man tveka att visa sitt sanna jag om det inte skulle få konsekvenser. Andra stycket med "Ja nog är det svårt när droppar faller" handlar om hur det kan vara svårt att överge ens gamla tro eller vanor och stiga in i det nya. Hur det kan vara svårt att överge vad man har uppfostrats att tro och att detta kan framkalla rädsla för det nya. Sista delen handlar om hur man accepterar sig själv även om det är nytt och motsäger ens gamla tro. Hur man slutar vara rädd för det utan lever i symbios med sig själv. Hur Karin accepterade sin sexualitet. "Ja visst gör det ont" är en del av diktsamlingen "För trädets skull" och man kan se hur den bygger på trädsymbolik med orden hon väljer t.ex. knoppar, droppar och träd. Dikten är skriven med retoriska frågor och metaforer som beskriver hennes känslor. Den är uppbyggd i kronologisk ordning med slutet av vintern som början och klimaxet i slutet där den dystra tonen vänds till något positivt. Det förekommer även anaforer i texten, då ett ord upprepas i början av flera meningar, i detta fallet är ordet "svårt" ett bra exempel. Dikten är inte bunden till en speciell tid även om den är skriven för hundra år sedan vilket gör den aktuell än idag.
Karin Boye har även skrivit andra verk, t.ex. diktsamlingarna "Härdarna" och "För trädets skull", novellerna "Bebådelse" och "Ur funktion", essän "Språket bortom logiken" m.m. Tillsammans med dikten "Ja visst gör det ont" är dystopin "Kallocain" Karins mest kända verk. Kallocain innehåller inslag av science fiction och dystopi. I denna alternativa framtiden tillhör individen samhället, där man endast har betydelse som en del av gruppen och ständigt övervakas. Samhället är präglat av hjärntvätt, propaganda och övervakning. Boken följer Leo Kall som uppfinner en drog, "Kallocain" som får människor att avslöja sina innersta tankar. Under romanens gång får man följa Kalls ideliga kamp med sig själv om vad som är rätt, är det statens stränga sätt eller är friheten rätt. Även om Kallocain är en mörk roman finns även kärlek och strävan efter frihet med. Romanen publicerades år 1940 och var Karins sista roman. Den var inspirerad av samhällsutvecklingen i Tyskland och Sovjetunionen under mellankrigstiden. Man märker att Karin var väldigt påverkad av samhällsfrågorna under denna tiden, speciellt Hitlers styre då hon hade fått se nazismens uppkomst på nära håll i Berlin men hon hade även varit i Sovjetunionen en kortare stund med Clarté då hon blivit starkt motsatt den stalinistiska styrelsen.
När Karin inte har skrivit sina egna verk har hon arbetat som en lärare, översatt andras verk, gjort litteraturanalyser och skrivit artiklar.
Tidigare ställde jag frågan "Vad påverkade Karin att skriva verk som skulle citeras nästan hundra år framåt?" För att sammanfatta kan man säga att Karin Boye var en sympatisk människa som blev påverkad av samhällsproblemen under sin tid, sin sexualitet och det den förde med sig. Dessa sakerna har influerat hennes verk mycket och man kan se hennes liv återspeglat i en del av dem.

www.karinboye.se https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ja_visst_gör_det_ont http://www.mimersbrunn.se/article?id=4663 http://www.mimersbrunn.se/article?id=9573 https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Karin_Boye https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Margot_Hanel http://www.expressen.se/noje/karin-boye-gifte-bort-alskarinnan/

Maria Gripe -Veronica

Maria Gripe var en välkänd barn- och ungdomsförfattare, född år 1923 i Vaxholm men uppvuxen i Örebro. Senare flyttade hon till Stockholm där hon tog studentexamen och studerade vid Stockholm högskola. Hon bosatte sig senare i Nyköping där hon spenderade största delen av sitt liv. Som tioåring började Maria historier innan läggdags. I tonåren skrev hon även poesi, som enligt henne själv var bedrövlig. När Maria fick sin dotter Camilla, med maken Harald Gripe, började hon skriva sin första riktiga bok. Och 1954 kom debutboken "I vår lilla stad" ut. Den handlade om djur och Maria började inte skriva om människor förrän senare eftersom hon ansåg att hon inte förstod sig på människor. Harald illustrerade omslagen till de flesta av hennes böcker.

Maria skrev ofta sina böcker med en viss mystik och övernaturlighet i bakgrunden. Hon skrev romaner som utspelade sig i en historisk sagomiljö, inte nutid men inte heller tidigare än 1900-talet. Underhållningsvåldet började vinna makt inom kulturyttringarna, alltså började underhållningen ta över inom kultureliten, någonting som Maria inte stod för. Hon var väldigt uppskattad som författare eftersom hennes språk inte var allt för svårt för barn att förstå, men inte heller löjligt lätt för ungdomar eller vuxna. Dock var karaktärerna i böckerna komplexa. Det som gjorde henne speciell och skiljde henne från andra barn-och ungdomsförfattare var att hon valde att skildra verkligheten även då den var svår. Maria menade att "Fantasin får inte förlora kontakten med verkligheten, då blir det bara fantasier och inte roligt längre".

Marias verk Maria skrev alltså mest barn-och ungdomsromaner, med komplexa karaktärer. Hon är känd för bland annat verk som "Tordyveln flyger i skymningen", "Josefin", "Skuggornas barn" och "Agnes Cecilia - en sällsam historia".

"Agnes Cecilia - en sällsam historia" är ett av Marias mest berömda verk. Boken handlar om Nora, som blir föräldralös vid fem års ålder när hennes föräldrar omkommer i en bilolycka. Hon får ett hem hos sina släktingar där hon får kärlek och ett bra liv. När familjen flyttar börjar Nora uppleva oförklarliga saker som fotsteg utanför hennes dörr, olyckor som hon lyckas överleva tack vare anonyma telefonsamtal och skumma paket. Med hjälp av Dag, sonen i familjen, söker hon efter svar på allt som händer henne. Jag fann boken innerst intressant och spännande. Språket var lättförståeligt, vilket gjorde att jag upplevde den som tidlös. Det skulle lika bra ha kunnat utspela sig på 50-talet, 80-talet eller 2010-talet. Boken liknar ingen annan bok jag läst i den typ av genre. Jag kan ibland uppleva att böcker blir tråkiga när de skrivs i tredje person. Så är det inte med denna bok. Maria Gripe har en förmåga att få läsaren att leva sig in i Noras värld, till att nästan bli Nora. Det är härligt!

Influenser Marias skrivande influerades av flera författare som skrev både poesi och romaner. Emily Brontë var en av de som hon lät sig inspireras av. Emily var en brittisk författare, mest känd för boken "Svindlande höjder" som gavs ut 1847. Den handlar om hittebarnet Heathcliff som kommer till familjen Earnshaw som liten. Pojken växer upp olyckligt, älskad av sin fosterfar och fostersyster Catherine, men avskydd av fosterbrodern. När fosterfadern dör försämras Heathcliffs liv och den enda kvar som älskar honom är Catherine. Dock skiljes de åt när hon gifter sig med en barndomsvän och han blir förkrossad. En dag möts de igen i deras hemstad Yorkshire, och det är som om tiden stått still, all gnista finns kvar. Jag ser verkligen hur "Svindlande höjder" har influerat hennes verk, mest "Agnes Cecilia". I Emilys bok är huvudpersonen ett barn som blivit övergivet, precis som Nora i Marias "Agnes Cecilia". Maria hämtade även inspiration från Edgar Allan Poe, en poet och novellist som skrev berättelser om skräck, mystik och sällsamma äventyr. Han var en av en ledarna för den romantiska rörelsen i USA och anses ha bidragit till den framväxande science-fiction genren. Han blev som barn omhändertagen av ett par efter att hans föräldrar avled. Detta påminner också om Nora i "Agnes Cecilia". Även hur Poe skrev om skräck och mystik har definitivt speglat av sig i hennes verk. Något underligt är dock att både Poe och Brontë avled vid ung ålder och under konstiga omständigheter.

Maria avled 2007 efter en längre tids demenssjukdom. Hon blev 83 år gammal.

Aleksandra om Selma Lagerlöf

Selma är född 20 november 1858 och dog 1940, dvs hon blev 81år gammal. Familjen bestod av fem syskon och hon var den näst yngsta av dem. Som alla syskonen hade även Selma en privatlärare och fram till 14års ålder undervisades hon i hemmet. Hon växte upp på en gård i Värmland vid namn Mårbacka som än idag finns kvar. Sedan fick familjen ekonomiska problem och sålde gården, men när Selma fick framgång kunde hon köpa tillbaka gården.
Selma hade dock föds med en höftskada så genom hela sitt liv haltade hon och var mer stillasittande än andra och kunde inte dansa lika mycket som andra på festerna exempelvis. I och för säg gav detta henne mycket tid att läsa vilket inspirerade henne till att börja skriva. Lite inspiration fann Selma också i Stockholm under barndomen när hon och hennes släkt där besökt många teater och operaföreställningar. I tjugoårsåldern lämnade hon hemmet för att utbilda sig till lärarinna vid Högre Lärarinneseminariet i Stockholm. Det var en tre års lång utbildning och samma år som hon avslutade den fick hon en tjänst vid Elementarskolan för flickor i Landskrona och flyttade ner till Landskrona.
År 1890 höll en tidning en novelltävling, Selma skickade in fem kapitel av Gösta Berlings saga och vann tävlingen. Gösta Berlings saga blev sedan Selmas debutroman som släpptes 1891.

Kärleksliv:
Selma flyttade upp till Falun 1887 för att vara närmare sin familj. Några år tidigare hade hon lärt känna författarinnan Sophie Elkan och blivit kär i henne. De skickade många brev emellan varandra och i de kan man läsa att Semla hade sett kvinnor i Köpenhamn ha förhållanden och hon ifrågasätter varför man inte kan älska vem man vill. Sophie svarar att hon får älska henne men inte röra henne. I Falun träffade hon också sin andra stora kärlek, Valborg Olander. Hon var också lärarinna och ägnade sig med kvinnofrågor som Selma själv. Selma inledde ett förhållande med sin nya kärlek Valborg, men avslutade ändå inte relationen med Sophie Elkan.
På denna tiden var homosexualitet något som ansågs onormalt och fel. Man ansåg att det sexuella tillhörde äktenskapet mellan en man och en kvinna. Det var inte alls tänkbart att något skulle hända mellan kvinnor som bodde tillsammans men dock var det vanligt att kvinnor i de konstnärliga kretsarna levde tillsammans eftersom det var mer ekonomiskt.

Lagerlöfs mest kända verk:
Hon debuterade år 1891 med romanen Gösta Berlings saga, hennes största framgång blev Jerusalem 1901 - 1902. Bland hennes mest kända verk brukar man också nämna Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige 1906 - 1907, Kejsaren av Portugallien 1914. Romanerna Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld och Anna Svärd 1925 - 1928, som bildar en trilogi och självbiografiska böcker utkom 1922, 1930 och 1932. Nils Holgerssons underbara resa har översatts till omkring 60 språk och Gösta Berlings saga till omkring 50. Många av Selmas verk har också blivit filmer, både i Sverige och i utlandet, och sedan utvecklats till klassiker. Några av hennes verk också framförts som opera eller balett.

Priser:
Selma fick 1909 Nobelpriset i litteratur. Hon hade varit nominerad några gånger tidigare men svenska akademins sekreterare Carl David af Wirsén tyckte att Selma inte var värdig priset men 1909 blev han nerröstad. Nobelpriset gick till Selma med motiveringen ”på grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning”. Lagerlöf var den fösta kvinnan och första svensken som fick ta emot priset. Priset gjorde henne mer berömd och hon fick fler tillfällen att prata om sådant som hon tyckte var viktigt t.ex kvinnors rättigheter.
Selma var den första kvinnan som blev invald i svenska akademin 1914. Detta var en ära att bli invald men Selma tyckte det var jobbigt eftersom det tog lite av hennes skrivartid men detta hindrade inte henne. När Hjalmar Gullberg skulle efterträdda hennes plats i svenska akademin sa han att hon var "drottningen i vår litteratur, den mest berömda av svenska kvinnor i världen sedan Heliga Birgitta".
Att bestämma hur Selma var som författare år svårt. Att hon var begåvad är en underdrift. Hon var en jordnära författare som ständigt ville försöka tolka livets gåtor och frågor. Hämnden, skulden och försoningen är hennes stora teman. Under 1880-talet var det vanligt att skriva realistiskt och samhällsbeskrivande men det var inte riktigt såhär hon ville skriva. Hon ville skapa texter som innehöll passionerade känslor och lite fantasi.

Kejsarn av Portugallien:
Boken handlar om Jan som har en ganska negativ och kärlekslös inställning till livet men då fort som hans fru Katrina föder deras dotter ändras inställningen och dottern förändrar Jans liv. Kärleken han känner för henne är gränslös och livet får nu en helt ny mening. Under bokens gång får vi följa med på några händelser från när dottern Klara Fina Gulleborg är liten och tills hon växer upp. Då beger hon sig till Stockholm för att få ihop pengar till sin far eftersom han har en skuld på 200 kronor att betala. Men kommer inte tillbaka. I stället går ett rykte om att hon lever som prostituerad i Stockholm. Jan längtar efter sin dotter och är orolig över vad som kan ha hänt, detta gör honom galen. Nu inbillar han sig att dottern är kejsarinnan av Portugallien och att när hon kommer tillbaka så kommer hon göra honom till kejsare. Jan har fått en fin hatt och stav och går runt i bygden och är övermodig. När Klara Gulla kommer hem efter många år och ser hur galen hennes far har blivit vill hon ge sig av igen. Jan begår självmord när hans dotter ger sig av och vid begravningen inser Klara Gulla hur mycket han älskade henne.
Boken är en kärleksroman som utspelar sig i kronologisk ordning och både händelser och miljö beskrivs väldigt noggrant. Boken är skriven på ett gammaldags sätt med många gamla ord. Huvudpersonerna är Jan och Klara Gulla medan mamman Katrina är mer en biperson eftersom hela boken bygger på relationen mellan far och dotter. Boken visar hur hårt och jobbigt livet kan bli för människor, hur snabbt saker kan ändras och att vi inte kan styra och ställa över allting. Romanen fick inte alls mycket kritik utan blev hyllad som en succé både hos publiken och tidningarnas recensenter.

Bilder: https://onedrive.live.com/view.aspx?resid=3C4E329052C6DCB6!106&app=PowerPoint&authkey=!AA3gRLCIdFoprtg

Källor:
Digilär, Wikipedia, Ne, http://www.selmalagerlof.org/index.html, http://www.marbacka.com/selma_lagerlof.php

Elsa Beskow av Josefin

Elsa Beskow



 Elsa Beskow (född Maartman) föddes den 11 februari 1874 på Södermalm i Stockholm och dog den 30 juni 1953 i Djursholm i Stockholms län. Elsa är en av Sveriges mest kända barnboksförfattare & illustratör och hon har skapat en mängd klassiska verk som till exempel Sagan om den lilla, lilla gumman.

Familj & Uppväxt
Elsa Beskow växte upp tillsammans med sin familj som består av hennes pappa, affärsmannen Berndt Maartman, hennes mamma, lärarinnan Augusta Fahlstedt, hennes lillebror och hennes fyra småsystrar. När Elsa var 15 år gammal dog hennes pappa och familjen bestämde sig då för att flytta till mammans ogifta syskon som sedan inspirerade Elsa till karaktärerna i några av hennes böcker.

År 1897 gifte sig Elsa med teologie doktorn Natanael Beskow. De fick tillsammans sex söner och de två mest framgångsrika är konstnären Bo Beskow och geologen och författaren Gunnar Beskow. Familjen Beskow var bosatt i Djursholm i Stockholm. I Djursholms centrum finns Elsa Beskows torg för att hennes Djursholmsanknytning ska hållas i minne. På detta torg finns en bronsstaty som föreställer henne.

Yrkesliv
Elsa Beskow utbildade sig på Tekniska skolans högre konstindustriella avdelning. Under åren 1894-1897 var hon sedan teckningslärare vid Whitlockska samskolan.

Beskows genombrott kom 1901 med boken Puttes äventyr i blåbärsskogen. Elsa gav totalt ut ett fyrtiotal egna böcker med egen text & bild och hennes böcker finns utgivna på 14 olika språk världen över. År 1952 kom hennes sista bok s.k. Röda bussen och gröna bilen, året hennes död.

Elsa illustrerade för första gången i Barntidningen Jultomten år 1894. Detta var en svartvit bild till visan ”Lilla vedhuggaren”. Sedan fortsatte hon illustrera bilder till tidningen varje år, men år 1898 fick hon för första men inte sista gången rita omslaget för tidningen. Hon fortsatte senare illustrera bilder i Saga-biblioteket. Elsa ritade även bilder till den klassiska berättelsen ”Tummeliten”, men även till Folkskolans barntidning (som senare blev kamratposten).

Stilen i hennes illustrationer är lätt med mycket detaljer, speciellt i djur och växter. Baksidorna på hennes böcker är ofta inramade av dekorativa ramverk i jugend-stil. Personligen gillar jag verkligen hennes stil. Jag gillar detaljrika bilder med mycket färg och växter.

Förutom illustrationerna till hennes egna böcker har hon även illustrerat en mängd andra bilder. Elsa har bl.a. illustrerat flera av bilderna i Alice Tegnérs sångböcker, hon har till exempel illustrerat bilderna till den klassiska visan ”Mors lilla Olle”.

Sedan år 1958 har Sveriges allmänna biblioteksförening delat ut Elsa Beskow-plaketten. Detta pris delas ut till den konstnär som framställt föregående års bästa svenska bilderbok för barn eller den bäst illustrerade svenska barnboken.

Kända verk
Elsa Beskow har skrivit och illustrerat sagoböcker om Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin. Dessa publicerades under åren 1918 till 1947. Böckerna utspelar sig i en småstad på 1840-talet.

När Elsa var 15 år dog hennes pappa och familjen flyttade då till mammans ogifta syskon i Trosa. Dessa inspirerade Elsa till karaktärerna tant Grön, tant Brun, tant Gredelin samt farbror Blå. De tre tanterna representerar olika kvinnotyper och förutom att de har en tydlig favoritfärg har de även tydliga sysslor. Tant Grön, Jeanette är den manhaftiga och sköter trädgården. Tant Brun, Marie-Louise är moderlig och huslig och står i köket och tant Gredelin, Agate-Julie är den förnämt sjåpiga sitter mest i salongen och broderar. Andra karaktärer i böckerna är barnen Petter och Lotta, pudeln Prick samt katten Esmeralda.

År 1947 släpptes en film om tant Grön, tant Brun, tant Gredelin och de andra.Elsa Beskows har även skrivit och illustrerat boken Tomtebobarnen vilket är en skönlitterär bilderbok som gavs ut år 1910.


Elsa och hennes make Natanael drev hemgården Birkagården i Vasastan i Stockholm. I närheten av Birkagården finns Tomtebogatan och Tomteboda järnvägsstation som gav henne inspirationen till bokens titel.

Varje uppslag har en helsidesbild och en kortare text skriven på rimmad vers. Boken handlar om en liten tomtefamilj som bor under en tallrot. Man får följa barnen i deras sysslor och äventyr de olika årstiderna. Ibland möter de på farliga djur m.m.



Elsa Beskow idag
Elsas böcker är fortfarande i högsta grad levande och nytrycks ständigt. Hennes illustrationer säljs även på möbler. Catharina Kippel har illustrerat och tolkat de förtjusande berättelserna av Elsa Beskow. Catharina har valt citat från de ursprungliga illustrationerna och gjort om Beskows bilder i underbart härliga mönster. Dessa trycks på koppar, servetter, handdukar m.m.


Källor: https://sv.wikipedia.org/wiki/Elsa_Beskow, http://elsabeskow.se/, http://royaldesign.se/viewpattern.aspx?pat=6765#1, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/elsa-beskow

Moa Martinson -Maja

Moa Martinson dog 1964 och 2014 var det 50 års jubileum. De var något som firades av många litteraturälskare. Moa var en kvinnlig svensk författare som utmärkte sig i den mansdominerade genren proletär, hon var även autodidakt. Autodidakt betyder att Moa var självlärd, det var hennes driv inom litteraturen som tog henne framåt. Några andra som även var autodidakter var Vilhelm Moberg och Axel Wallengren,de levde under 1900-talets början och hade alla samma

sätt att skriva. Deras rötter härstammade i arbetarrörelsen och deras böcker var ofta kritiska mot samhället, skildrade vardagen och var intresserade av national-historia. Alla tre författare lyckades väldigt bra utan en "fin" och formell utbildning. Moas privata liv och författarskap vävdes samman väldigt mycket. Det framstår i hennes böcker,de är oftast baserade på hennes liv och erfarenheter inom arbetarrörelsen.

Vem var Moa Martinson?
Moa föddes 2 november 1890 i en socken utanför nuvarande Linköping. Hennes mor var endast 19 år när hon födde Moa, som var hennes första barn. Hon var även ogift och piga. Moa var alltså en oäkting, något som var väldigt skamligt på den tiden. Hennes mor Kristina var tvungen att lämna bort Moa till sina föräldrar eftersom hon inte kunde försörja henne och pappan till Moa ville inte ta något ansvar för barnet han skapat. Efter sex år hade Kristina (Moas mor) hittat en ny man. De gifte sig och nu kunde hon ta tillbaka sitt barn. Den nya lilla familjen flyttade till Norrköping där Kristina fått ett jobb i en fabrik precis som sin make. I Norrköping bodde dem ett liten enrummare för att kunna jobba i fabriken.

Moas barndom var väldigt fattig. På den tiden var klassamhället ett faktum och Moas familj var långt ner på skalan. De hade sanitära problem och de få kronor de tjänade om dagen räckte knappt för mat på bordet. Moas nya styvfar hade svåra alkoholproblem och var även väldigt aggressiv. Han hade svårt att behålla jobbet och det ledde till att familjen ofta fick flytta. Mamman fick ta extra jobb för att tjäna några extra slantar. Allt flyttande ledde till väldigt oregelbunden skolgång för Moa vissa perioder gick hon inte i skolan alls på flera månader. Trots detta hade Moa inga problem med skolan. Hon kunde läsa och skriva redan innan hon började skolan, det var inte populärt hos lärarinnan som ansåg att hon var en översittare. Ungdomen rullade på och Moas litteraturintresse växte. Men hennes utbildning blev aldrig speciellt regelbunden eller "fin". Därför blev hon aldrig inledd i författarnas värld. Istället vid 19 års ålder fick hon möjlighet att utbilda sig till kallskänka i ett restaurangkök. Men hennes nya utbildning hann inte ge någon utdelning, hon hittade en man. Hennes liv tog samma vändning som hennes egna mors gjort 19 år tidigare. Hon blev snabbt gravid och hon flyttade med sin nya make in i en liten stuga i skogen. Hon var nu fast i huset och barnen kom på rullande band. Tyvärr hade hennes nya man alkoholproblem och han hade hätsk humör precis som sin styvfar. Han söp ofta upp de få pengar han lyckats få ihop och detta ledde till stora problem för hans familj. Moa fick ta ansvar för allt "mansgöra". För att få mat på bordet fick hon odla på åkerlappar hon fick tag på, fiska och fånga djur i skogen som hon nu var hennes granne. Även fast Moas liv på ett sätt fått en hemsk vändning så öppnades en annan dörr, möjligheten att bli författare.

Moas intresse och karriär inom litteraturen:
Redan vid sju års ålder började Moa skriva poesi. Inget som var magnifikt men intresset började väldigt tidigt. Något som jag kan tycka vara väldigt konstigt då hon inte hade tillgång till böcker förutom de få gånger hon var i skolan. Men om hon hittade något i textväg kunde hon läsa det flera gånger om. Hennes första "riktiga" texter skickade hon in i en tidningen. Det var insändare som hon först skickade in för att se om det fanns något intresse. Tidningen blev

väldigt intresserade av Moas verk och hennes texter blev en serie. Varje vecka kom ett nytt avsnitt ut något som var mycket uppskattat. Texterna handlade oftast om politik och den berättades från hennes arbetarsynvinkel. Genom tidningen träffade Moa Elise Ottesen-Jensen, som startade Moas karriär på riktigt. När de två kvinnorna talats vid ordnade Elise så att Moa kunde lära sig att skriva på skrivmaskin för att ta vara på Moas talang. Det var då Moa började skriva sin första roman "Kvinnor och äppelträd". Hon skrev många böcker efter detta.

Var fick Moa sin inspiration?
Som tidigare nämt fick Moa den mesta av sin inspiration från sitt privatliv. För att hon tillbringade mycket tid hemma med sina barn, det fanns väldigt mycket tid att tänka på allt mellan himmel och jord. Man kan säga att verken följer hennes liv. Några exempel är Fjäderbrevet det är en novell som handlar om hennes födelse. Trilogin "mor gifter sig", "kyrkbröllop" och "kungens rosor" skildrar hennes barndom. De flesta böcker är skrivna i vuxen ålder då hon började skriva böcker vid 43 års ålder.

Mor gifter sig:
Mor gifter sig är en typisk "Moa bok". Den är inom genren proletär som det flesta av hennes böcker är. Boken är en typ av självbiografi. Den är berättad från jag-perspektiv men det är inte Moa själv som skriver. Huvudkaraktären heter Mia. Inte så långt ifrån Moa men ändå. Alla andra karaktärer har också andra namn men det är också det enda som skiljer sig från den riktiga historien. (Såklart har Moa hittat på lite för att få en bättre läsupplevelse) Boken handlar om Mias barndom när hon är 6-8 år. Man följer med Mia i hennes vardag. Från alla flyttar till skolgången. De stora karaktärerna förutom Mia är hennes Mor och Styvfar. Man får klara bilder av vad hon egentligen tycker om hennes familj. Hon berättar om hennes relation med sin mamma. Även fast mamman är den viktigaste i hennes liv kan Moa ha ett förakt mot henne som är väldigt intressant.

Moa beskriver allt i sin omgivning väldigt ingående. Det känns som hon ville få med varenda detalj. Det berättas om hur platser luktar, människors ansiktsuttryck men hon för även in analyser om allting. I boken har Mia kommit upp i åldern när man börjar förstå lite mer. Hennes ögon öppnas för orättvisan i samhället (det utbredda klassamhället) och ett exempel ur boken kommer fram genom detta citat ur Mor gifter sig:

Bakgrunden för citatet handlar om Mia och hennes mamma. De har flyttat än en gång, och haft en svår början på det nya stället. När de äntligen får det lite bättre, ändras grannarnas uppträdande. "På en gång kom det. De hade dröjt för länge, jag hade gått för mycket ensam, jag ville inte vara med dem. Hoppa rep hade jag kunnat förut, också innan jag fick klänningen. Måste jag gå klädd i min nya klänning för att få leka med dem? De var ju inte alls fina själva. Jag kunde inte klara ut hur det hela var, jag ville bara bort." Citatet visar alla funderingar som snurrade runt i ett litet huvud. Mia framställs som väldigt stark och hon har mycket åsikter om allt. Detta var ett vanligt fenomen i Moas böcker. Kvinnokaraktärerna var ofta starka och intelligenta. Moa ville visa upp det mansdominerade samhället och rikta kritik mot det. Hon ville slå ett slag för kvinnan helt enkelt. Kvinnan kan alltid stå på egna ben i Moas böcker, de kunde stå upp för sig själva. Inte bara vara mannens verktyg, trofé eller den som föder ens barn. Kritiken mot "mor gifter sig" var inte lika aggressiv som mot "kvinnor och äppelträd". Man såg mer boken som ett nytt tillskott i svensk litteratur. Den hade nya vinklar och perspektiv. Men såklart var inte boken uppskattad hos alla. Hennes sätt att skriva var fortfarande hotande mot mannen. Det var män som var starka i samhället punkt slut. Men detta brydde sig inte Moa om. Hon var som i sina böcker, en stark kvinna.

Avslutning:
Som avslutning av detta projekt vill jag hedra Moa och hennes böcker. Det känns som jag lärt känna henne även fast hon är död. Hon visade sitt fattiga och hårda liv genom sina böcker och det öppnar ögon för början av1900-talets samhälle än idag. Under 30/40-talet glömdes Moa bort under perioder men kvinnorörelsen upptäckte hennes skatt under 70-talet. Något som jag uppskattar. Hennes böcker behövs och jag hoppas de aldrig glöms bort igen.

Källor:
http://www.moamartinson.se http://hig.diva-portal.org/smash/get/diva2:202132/FULLTEXT01.pdf https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Moa_Martinson http://minnenasjournal.nu/fattiga-fann-trost-och-kraft-i-moas-bocker/