Karin Boye - Linnea Lindberg

Karin Boye - Linnéa Lindberg

Karin Boye föddes 1900 i Göteborg. Hon kom från en välbärgad familj, hade höga betyg och studerade vid universitetet i Uppsala där hon kom i kontakt med Clarté. Spola framåt till 1941 och hon "ligger på sin dödsbädd". Karins vänner har berättat att hon hade varit i ett labilt sinnestillstånd de sista månaderna innan hennes död. Karin åkte till Allingsås för att trösta sin väninna som hade cancer. Den 24 april begick Karin självmord med hjälp av piller. Hon hittades död liggandes på en sten på en kulle i Allingsås som nu har blivit en minnessten och finns med på turistkartan. Detta var ett mörkt år för de runt om Karin, en månad efter hennes död begick Karins käresta Margot Hanel självmord och samma år avled väninnan Karin hade hälsat på i cancer. Vad ledde fram till Karins tragiska slut? Vad påverkade Karin att skriva verk som skulle citeras nästan hundra år framåt?

Som jag tidigare nämnde kom Karin från en välbärgad familj. Hennes familj bestod av modern Signe, fadern Carl Fredrik ("Fritz"), och bröderna Sven och Ulf. Karin växte strikt upp som kristen, men under puberteten började hon tvivla på Gud då hon upptäckte att hon var attraherad av både kvinnor och män, hon var bisexuell. Detta kom att påverka henne mycket och skulle reflekteras i hennes verk. Hon studerade grekiska, nordiska språk och litteraturhistoria på universitetet i Uppsala. Under denna tiden var det fortfarande inte så vanligt med kvinnor som studerade på universitetet. Därför gick hon med i kvinnliga studentföreningar och började kämpa för kvinnosaken. Under denna tiden gick hon även med i Clarté, en socialistisk organisation som huvudsakligen gav ut tidskriften "Clarté" och även höll i en del seminarier och föreläsningar. Men hon skulle senare komma att lämna föreningen under trettiotalet då den blev mer kommunistisk. Det var i Clarté, Karin träffade Leif Björk, hennes blivande make. Deras äktenskap varade 1929-1934. 1932-1933 bodde Karin i Berlin. Då kom hon i underfund med sin sexualitet och bestämde sig för att leva öppet som bisexuell även om det ansågs som en psykisk störning och homosexuella defekter och verksamheter var lagbrott och straffbara under denna tiden. Hennes bror Ulf anade redan detta så det kom inte som en större förvåning när hon berättade detta för honom, men Karins mor blev förtvivlad när hon fick höra nyheten. Under sin vistelse i Berlin arbetade hon, bland annat med att översätta Strindbergs exfru Frida Uhls verk till svenska. Under detta året mötte och förförde Karin även den tysk-judiska Margot Hanel på en lesbisk fest. 1934 skiljde Karin och Leif sig och Karin ordnade så att Margot kunde komma till Sverige genom att arrangera ett formellt äktenskap åt henne eftersom att Hitler hade kommit till makten i Tyskland och judeförföljelserna började. Margot kom att leva med Karin resten av Karins liv som hennes "livskamrat", även om de ej kunde gifta sig lagligt kallade Karin Margot för "sin fru" i brev man senare har hittat. Den tragiska fortsättningen känner ni redan till. Karin hälsade på sin väninna i Allingsås för att trösta henne. Men Karin hade länge varit påverkad av konflikterna i världen och personliga problem, så när hon hörde radiomeddelandet om Hitlers intåg i Grekland blev det den sista droppen för Karin och hon begick självmord.

Karin är en av Sveriges främsta poeter, men hon skrev även noveller, romaner etc. Hennes debut var diktsamlingen "Moln" som gavs ut 1922. I diktsamlingen kunde man se en ung människas tankar om Gud, livets brister och egna framtid. Dessa sorters tankar påverkade henne i flera av hennes verk. I den delvis självbiografiska romanen "Kris" får man veta mer om vad Karin egentligen tänkte och kunde få en sorts bakgrund till hennes dikter även om biografin inte var helt sannerlig liksom Strindbergs bok, "Tjänstekvinnans son". Romanen var skriven året efter "Berlinåret" (1934) då hon hade kommit ut som bisexuell. Boken handlar om "en ung kvinnas uppror mot samhälle, kyrka, skola och familj." I boken finns dikten "I natt gick Gud under" som beskriver hennes inre konflikt med gud.

I natt gick Gud under. Kanske var det ett tomt namnskal, som gick under. Men namnskalet drog makter som var dödens. Jag kastar det. Jag ser tingen. De erkänner inte sina namn. Jag kastar deras namn. Jag står alldeles ny på stranden av ett hav, och samvetet är inte längre mitt. Jag kastar det. Viljan till liv har gjort mig naken. Viljan till liv har gjort mig seende. Vad som än kommer skall jag möta med nakna, seende ögon.
Hon beskriver hur Gud är död för henne. Att Gud kanske inte ens finns utan bara är en myt, ändå har fruktansvärda saker gjorts i hans namn. I detta fallet förmodar jag att hon syftar på vad som har gjort mot homosexuella, hur folk har straffats för något de inte rår för. "Jag kastar det" är som att säga att hon struntar i det, hon lämnar fördomarna bakom sig. "Jag ser tingen. De erkänner inte deras namn", tolkar jag som att hon har sett de fruktansvärda dåden som gjorts i Guds namn men de som utfört dåden erkänner dem ej som sina egna. Resten av dikten är att hon lämnar alla fördomar, hat och Gud bakom sig och börjar leva sitt nya liv utan en tyngd på hennes axlar och kommer att möta världen utan fördomarna som blev inbrända av kristendomen.
"Ja visst gör det ont" är Karins mest kända verk.

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och springer Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper, brister som i jubel trädets knoppar, då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar, glömmer att de skrämdes av det nya, glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.
I och med att dikten utgavs 1935, ett tag efter att Karin kom ut som bisexuell förmodar jag att dikten beskriver hur det var för henne att komma ut som bisexuell. "Ja visst gör det ont när knoppar brister" är som en metafor för hur det är svårt och kan göra ont när man gör en stor förändring, i detta fallet hur hon kommer ut som bisexuell och skalet som hon hade satt upp brister så att hon kan visa sitt sanna jag. Det är detta som hela första stycket handlar om, varför skulle man tveka att visa sitt sanna jag om det inte skulle få konsekvenser. Andra stycket med "Ja nog är det svårt när droppar faller" handlar om hur det kan vara svårt att överge ens gamla tro eller vanor och stiga in i det nya. Hur det kan vara svårt att överge vad man har uppfostrats att tro och att detta kan framkalla rädsla för det nya. Sista delen handlar om hur man accepterar sig själv även om det är nytt och motsäger ens gamla tro. Hur man slutar vara rädd för det utan lever i symbios med sig själv. Hur Karin accepterade sin sexualitet. "Ja visst gör det ont" är en del av diktsamlingen "För trädets skull" och man kan se hur den bygger på trädsymbolik med orden hon väljer t.ex. knoppar, droppar och träd. Dikten är skriven med retoriska frågor och metaforer som beskriver hennes känslor. Den är uppbyggd i kronologisk ordning med slutet av vintern som början och klimaxet i slutet där den dystra tonen vänds till något positivt. Det förekommer även anaforer i texten, då ett ord upprepas i början av flera meningar, i detta fallet är ordet "svårt" ett bra exempel. Dikten är inte bunden till en speciell tid även om den är skriven för hundra år sedan vilket gör den aktuell än idag.
Karin Boye har även skrivit andra verk, t.ex. diktsamlingarna "Härdarna" och "För trädets skull", novellerna "Bebådelse" och "Ur funktion", essän "Språket bortom logiken" m.m. Tillsammans med dikten "Ja visst gör det ont" är dystopin "Kallocain" Karins mest kända verk. Kallocain innehåller inslag av science fiction och dystopi. I denna alternativa framtiden tillhör individen samhället, där man endast har betydelse som en del av gruppen och ständigt övervakas. Samhället är präglat av hjärntvätt, propaganda och övervakning. Boken följer Leo Kall som uppfinner en drog, "Kallocain" som får människor att avslöja sina innersta tankar. Under romanens gång får man följa Kalls ideliga kamp med sig själv om vad som är rätt, är det statens stränga sätt eller är friheten rätt. Även om Kallocain är en mörk roman finns även kärlek och strävan efter frihet med. Romanen publicerades år 1940 och var Karins sista roman. Den var inspirerad av samhällsutvecklingen i Tyskland och Sovjetunionen under mellankrigstiden. Man märker att Karin var väldigt påverkad av samhällsfrågorna under denna tiden, speciellt Hitlers styre då hon hade fått se nazismens uppkomst på nära håll i Berlin men hon hade även varit i Sovjetunionen en kortare stund med Clarté då hon blivit starkt motsatt den stalinistiska styrelsen.
När Karin inte har skrivit sina egna verk har hon arbetat som en lärare, översatt andras verk, gjort litteraturanalyser och skrivit artiklar.
Tidigare ställde jag frågan "Vad påverkade Karin att skriva verk som skulle citeras nästan hundra år framåt?" För att sammanfatta kan man säga att Karin Boye var en sympatisk människa som blev påverkad av samhällsproblemen under sin tid, sin sexualitet och det den förde med sig. Dessa sakerna har influerat hennes verk mycket och man kan se hennes liv återspeglat i en del av dem.

www.karinboye.se https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ja_visst_gör_det_ont http://www.mimersbrunn.se/article?id=4663 http://www.mimersbrunn.se/article?id=9573 https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Karin_Boye https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Margot_Hanel http://www.expressen.se/noje/karin-boye-gifte-bort-alskarinnan/